Detta skulle kunna vara taget direkt från tjuvlyssnat, men jag har faktiskt hört det själv med mina egna öron på stationen i Norrköping.

Alkisgubbe 1: Nähä, om vi skulle gå hem och ha lite sex du och jag?
Alkisgubbe 2: Uäaahhmmm...
A1: Vi köper lite räkor, lite vin, lite Flensost, fast det sista behöver vi inte köpa för det ordnar jag ändå!

Och jag kan säga att A1 hade suttit och sagt ganska många halvroliga saker, och här kunde jag inte bita ihop längre utan skrattade så att jag vek mig dubbel.

Läste en recension på en ny film som jag ska se. Jobbigt namn, men The Imaginarium of Dr Parnassus, eller nåt.

Jag ångrar ingenting.

Kunde inte varit mer nöjd över tatueringen såhär några månader senare. För man ska aldrig ångra nånting, det mesta leder alltid  till något bra. T ex så har mitt ex världens underbaraste familj (fick julkort av dem idag, jag som hade börjat fundera på om det fortfarande var "okej" att prata med dom ;P) som jag aldrig hade lärt känna annars, och jag hade förmodligen inte blivit vän med Hanna, Jossan och Fredde. Så ALLTING leder till något bra, ibland måste det bara gå en tid så man får perspektiv på saker och ting!

OKEJ, härmed bestämmer jag att kändisar inte kan dö. Och den dagen Jim Carrey bestämmer sig för att trilla av pinnen kommer jag också göra det.

Nu i efterhand så kan jag säga att gårdagen var helt okej. Jag hade sjukt kul större delen av tiden, men jag kunde ha skött mig bättre också. Shit happens :) Det bästa på kvällen var iaf att träffa Lillmalin igen! Det blev många kramar, mycket nostalgiprat, och framförallt: TÖNTPATRULLEN I VÅRA HJÄRTAN. Hahaha, hade helt glömt bort det där. Under den perioden var det förstås inte alls roligt, och det kunde ha slutat med en tragisk skolmassaker. Men nu i efterhand kan jag bara skratta åt det, och jag är fortfarande stolt hedersmedlem i Töntpatrullen. Kan nog säga att jag tar på mig ordföranderollen också.

Kärlek.

Amagadd. Vafan hände? Gårdagen kan vi stryka ur historieböckerna, det blir nog bäst så för alla. Nu har jag i alla fall ett bra nyårslöfte att ge: sluta spåra ur så fort du känner lukten av sprit. Note to self. Egentligen så var det riktigt kul att träffa så mycket folk igår, och jag tror att det var en riktigt lyckad kväll. Men jag är nog inte rätt person att fråga. Och jag fick än en gång bekräftat för mig varför jag inte går på efterfest. Jag blir alltid världens lyckligaste på förfester och "huvudfesten" men på efterfesten händer något. Värdelöst.

Ber om ursäkt för detta bittra inlägg, men min (ganska opålitliga) alkomätare visar fortfarande på 0,8, så jag återkommer när jag har hunnit bli bakis med ett förmodligen ännu bittrare inlägg. Detta är bara början! Jeez.

Hmm. Imorse (för 10 minuter sen) vaknade jag av att jag mådde illa. Och sen läser jag på Aftonbladets hemsida att vinterkräksjukan är aggressivare än någonsin. Lovely.

Jaja. Egentligen vaknade jag redan kl 10 när klockan ringde (jag älskar nämligen att ställa klockan, och sen fortsätta sova för att jag vet att jag inte har någon tid att passa.) Där, på Rix Fm, pratade de om komplimanger, och att tjejer ALDRIG kan ta en komplimang utan att analysera sönder den och få den till något negativt.

- Vad fin du är i brunt hår!
Jaha, vadå, jag var alltså ful i blondt hår, som är min naturliga hårfärg? Jag är alltså naturligt ful?

- Åh, har du plattat håret, vad snyggt det va!
JAHA, nu är jag ful i lockigt hår OCKSÅ, som även det är mitt naturliga utseende. Bra att mamma födde ett monster.

- Jag gillar när du har lockigt hår.
Men tack, här har jag ansträngt mig och plattat håret, och sen tycker du att jag är skitful ändå. Great.

- Vad smal du har blivit!
Okej, så jag var värsta fettot förut eller?


Nejdå, tacka vet jag en elak kommentar lite då och då, de vet jag hur jag ska hantera.

- Vad fula byxor du har..
Jag vet, din mamma stod och sålde dom på gatan så jag kände för lite välgörenhet såhär mitt i veckan.

-Vilka tjocka armar du har!
Ser du verkligen det bakom den där jättenäsan?


Okej, nu är jag aldrig såhär kvicktänkt i verkligheten, men jag är ändå bättre på att hantera elaka kommentarer än komplimanger. Ganska tragiskt egentligen, men här är det djungelns lag som gäller!

Jag är alltid cp på kvällen/natten. Jag kan vara sjuuukt trött vid 8, men då är det ju alldeles för tidigt att gå och lägga sig. Sen bli jag pigg igen vid 9, för att sedan bli trött igen vid 11. Men då VÄGRAR jag gå och lägga mig. Jag kan sitta och dumstirra på dataskärmen hur länge som helst och hoppas att det dyker upp något roligt. Men eftersom det är torsdag ligger alla vettiga människor och sover. Så jag sitter här tills jag är så pass trött att jag däckar så fort jag lägger huvudet på kudden.

Jag har vetat i två dagar nu att jag kommer att flytta i Januari. Jag tror jag har tvekat 365 gånger redan. Jag vet att det kommer bli bra där också, men jag insåg inte förrän nu hur bra jag faktiskt har det här. Men som sagt, det är inte för gott, jag kommer åka hem så ofta jag kan, och utbildningen är ju bara 2 år.

Varje gång jag tvekar, tänker jag på den här versen från Bon Jovis låt These days. Jag vet att jag ofta lyfter låtar till skyarna och säger att de är världens bästa. Men det här textstycket är faktiskt det bästa som någonsin har skrivits;

Seriöst. Jag är alltså så irriterad, arg, upprörd, you name it, att jag mår illa. Jag är ganska trött på det nu. Vem gör mig sällskap på lördag när jag måste träffa honom? Snälla.

Jobbansökan till Tele 2: Hej, jag är en gravt förståndshandikappad kvinna i mina bästa år. Jag tror att detta jobbet skulle vara perfekt till mig.

De kan inte skicka ut papper i tid. De kan inte hålla reda på papper man skickar in. De ska ha betalt flera tusen för att mitt underbara ex förlängde abonnemanget i 24 månader den 19 maj. Och vad jag har förstått så visste han redan då att han ville göra slut. Är det så konstigt att jag hatar människor ibland? Nu måste jag alltså ta kontakt med det underbara exet igen, jag som hade hoppats att jag skulle slippa det innan jag flyttade. Död åt allt, inklusive mig själv.

Först var jag på ett Slipknot-humör, men nu har det nästan lugnat sig till My chemical romance-nivå. BASTARDS, don't bring me down! Jag var ju för fan på R Kelly - The worlds greatest-humör imorse.

Jag har fan världens bästa vänner.

Okej, eftersom bägaren rann över igår är den alltså snustorr idag, så vi börjar om på nytt! Somnade ungefär halv 4 inatt, väcktes halv 9 av att telefonen ringde. De ville att jag skulle vara på jobbet en halvtimme senare. Sagt och gjort, jag stämplade in 9.03 och kom nyss hem. Nu är jag sjuuukt trött och kan förhoppningsvis somna tidigare idag. Har jag tur så kanske redan klockan 2? Hmpf.

Haha, igår när jag och Johansson skulle promenixa hem till Johannes snubblade jag. Jag vet att jag släpar fötterna alldeles för mycket, och nu straffade det sig. Det var ingen graciös tjej-snubblig, där man trippar lite, finssar lite generat och fortsätter promenixa. Nej, jag stövlade fram med 7milakliv, flaxade med armarna, lyckades dock hålla mig på fötterna och skrattade som ett stort bergatroll. Och idag har jag gått och småfnissat åt det hela dagen.

Just det. Jag har ätit en macka och en clementin idag, är GANSKA så hungrig. Feed me.

Update:

Jag ville se ett till Scrubs-avsnitt för att jag kunde det. Well, återigen har jag bevisat att min teori om mig själv stämmer; Jag har inga fler avsnitt att kolla på. F-A-N-TASTISKT.

Vi kör en Overkill inatt också. Just nu är jag bara trött på människor i största allmänhet. Och på mig själv för den delen.

Jag blir trött på människor i största allmänhet för att vi ALDRIG är tacksamma och aldrig nöjda. Alltid finns det något att gnälla över. Vad spelar det för roll om du blev bjuden på middag? Köttet var ju inte lika gott som det du får hemma. Vad spelar det för roll om du följde med en vän på bio? Du kunde ju ha festat istället.

Och jag är trött på mig själv, dels för att genom att skriva detta inlägg är jag en människa som inte är tacksam för något, men också för att jag är en typisk tjej och ALLTID vill ha det jag inte kan få. Är jag på fest kan du vara 100 på att jag förmodligen vill ha killen som är förlovad, eller killen som inte ens pratar med mig. Singelkillen som försöker komma fram och prata med mig är det förmodligen något fel på, eftersom ingen vill ha honom. Och eftersom jag är singel är det uppenbarligen något fel på mig också, så varför ska vi två prata med varandra när det förmodligen kommer sluta med att någon av oss dödar den andre? Nej tack.

Nu ska jag vara tacksam över att Jossan och jag ska åka pulka när det kommit mer snö, att Hanna och jag ska träna imorgon, och att Malin och jag ska se Jim Carrey-filmer i veckan. Och så vill jag se ett till Scrubs-avsnitt, och det kan jag. Lite kärlek här på slutet kan behövas.

Over and out, hälsningar Bitterfittan.

(Och jag FÖRSÖKER verkligen att vara en gladare människa, men ibland gör folk det så jävla svårt. Idag rann bägaren över, för femhundraelfte gången.)

På de här bilderna är ju Rachel helt klart snyggast UTAN lugg.
(Det kan ju ha nåt att göra med sminkningen och ljussättningen också, ja, det mesta. Men ändå)
Men jag är ju faktiskt inte Rachel Bilson, surprise surprise!

 

Jag gillar inte alls att en klippning är ett så definitivt beslut. Man borde ha någon form av ångerrät, öppet köp. Å andra sidan har jag ju förevigat orden "jag ångrar ingenting" på min kropp, så man kanske borde chansa lite, och göra det bästa av situationen om det skulle bli helt förjävligt?

Har spenderat dagen på TunaPark med systrarna Alderfalk! Blev inget handlat för min del, men det var trevligt att bara gå runt och vara sällskap! Träffade även Robert (inte Johansson alltså, utan Biffen), väldigt längesen man såg honom och jag blir alltid lika glad att träffa gamla vänner sådär oväntat! Hans bror var ju även på Samiras kalas igår, mycket trevligt, även om vi bara sågs i 10 sekunder ungefär ;P :)

Nej, nu känner jag att det är dags för lite cola, händerna börjar skaka nu.

Igår var en awesome kväll, och Malin och jag blev ganska shitfaced. Eller mest Malin ;) Tror inte att Frida och Jessica håller med mig till 100 % i påstående nummer 1, men jag gjorde mitt bästa iaf. Det började lite trevande då vi inte riktigt kände gemenskapen, men efter två buggsteg till Inget stoppar oss nu, och röj till Girls just wanna have fun så tyckte jag att vi hängde med ganska bra. Och jag tackar gudarna för Facebook, det har gjort det så mycket lättare för mig att komma ihåg folks namn. (Som de flesta andra så lyssnar jag inte när jag hälsar på folk, jag är fullt fokuserad på att säga mitt eget namn rätt). Tack Samira, synd att man bara fyller 20 en gång i livet!

Snart bär det av till Etown med Malin, vi får se hur länge jag håller mig vaken i bilen. Mår förvånansvärt bra idag, men ögonlocken är väääldigt tunga. Tur att jag är ledig hela veckan, jösses vad jag ska sova ut.

We got a little world of our own
I'll tell you things that no one else knows
I let you in where no-one else goes
What am I doing without you?