Då gör vi ett nytt försök. Mitt första inlägg i den här bloggen skrev jag den 16 september 2008. Tror egentligen det började betydligt tidigare än så, men av någon anledning valde jag att radera alla tidigare inlägg.

Anledningen till att jag valde att börja skriva igen är inte för att jag tror att folk har cravings efter att få veta vad jag gör på Ica hela dagarna (även om några enstaka människor, med all rätt, verkar tycka att det är riktigt roligt att läsa om mina kundkonflikter).

För det första älskar jag att skriva. Det är en av få saker jag faktiskt kan säga att jag är bra på. För det andra, så fungerar det lite som terapi för mig. Oavsett hur jag mår så är det skönt att skriva om det. Men jag gör det inte för att jag vill skryta om hur bra det går för tillfället, eller vinna sympati genom att gnälla om hur dåligt det går. Så visst, jag skulle kunna skriva allt jag känner i en hemlig dagbok eller vad som helst. Men jag inbillar mig att det faktiskt finns folk som läser det jag skriver, och förhoppningsvis kan mina små historier, tips, observationer o s v hjälpa någon annan i en liknande situation. Eller så bidrar jag bara till att de blir skadeglada de dagar allt går åt helvete för mig. Oavsett vilket så har jag ju uppenbarligen gjort någon glad.

Det var allt för idag, en liten "introduktion" skulle man kunna säga. Imorgon börjar det på riktigt!

(Men nej, det här kommer inte bara var en "hjälp-dig-själv-rädda-världen-alla-människor-är-fantastiska-blogg". Jag är ingen überkäck Blossom Tainton-wannabe, och försöker inte inbilla mig själv att jag är det. Men det här med att försöka vara en bättre människa sägs vara bra, så jag tänkte ge det en chans. Även om jag för det mesta identifierar mig med typ Courtney Love och Hank Moody.)

Jag skriver här så sällan att jag inte ens visste hur jag skulle börja dagens inlägg. Så jag går direkt på sak. Maskingevär, skottlossning och brinnande bilar i Flen igår!?

Jag brukar alltid tänka på Flen såhär:

 

Men igår kändes det mer som att man hade vaknat upp i Raccon City (Resident Evil för den mindre nördiga)

 

 

 

Jag sitter här och är lite smått bitter över alla larm som kommer in till räddningstjänsten nu. Hade jag varit kvar en vecka längre hade jag fått förmodligen både vara rökdykare och använda motorsågen in action på omkullvält träd. Och släcka gräsbrand. Och göra uttag ut bil på skadad person. Jag var inte bitter när jag väl var där och det inte var några larm, för jag hade saker att göra på stationen ändå. Men nu sitter jag ju bara hemma och gör absolut ingenting.

Om jag nu ska försöka hitta nåt positivt med att sluta LIA-R, så är det väl att jag kanske får tillfälle att sova ut nu... Mycket mer positivt kan jag inte hitta. Har haft 10 grymma veckor, nu är det bara att hoppas på nästa sommar... :) Ska nog fira min nyvunna ledighet med spikmatta och film. God natt!

Det har debatterats några gånger angående "Herr Gårman". Att man borde ha en "Fru Gårman". För det första är det idiotiskt, för "Herr Gårman" betyder HÄR Går Man. Därav Herr.
För det andra, hur skulle Fru Gårman se ut? Kjol istället för byxor? Hästsvans? Bröst? Tjena. Kan ni tänka er den könsdiskriminerings-diskussionen?

Alla är muppar.

Blir så less. Sjukgymnasten i torsdags förklarade för mig att jag fortfarande hade lite vätska (förmodligen blod) i knät, och detta var anledningen till att jag fortfarande var svullen och stel. Men det behövde man inte tömma eftersom det skulle försvinna av sig självt snart. Men jag skulle börja göra mina övningar.

Och hur sjutton ska jag kunna göra mina övningar när jag är stel som en döing? Varför kan jag inte få tömma knät igen så jag kan återgå till en någotsånär normal tillvaro? Fuckers, imorrn ringer jag 1177 och gnäller igen.

I’m a total frickin rock star from mars – winning
C’mon bro, I got tiger blood – winning
You borrow my brain and you’re like DUDE, can’t handle it
Win here, win there, win win everywhere

Charlie Sheen - Winning är årets låt. Plus alla låtar från melodifestivalen! Riktigt bra.

Jag gör framsteg. Knät är visserligen fortfarande odugligt, men nu kan jag åtmintone ha foten i marken, till viss del stödja på benet, och det gör i princip inte ont alls längre. Så länge jag inte gör fel rörelser med knät. Men det är sjukt instabilt, och det kommer nog dröja ett bra tag innan det känns hyfsat normalt igen. Men jag gråter inte över det längre iaf ;P

---

Melodifestivalen igår! Bästa finalen på länge om jag får säga det själv. För mig spelade det nästan ingen roll vilket bidrag vi skickar, för jag tyckte alla låtar var riktigt bra! Swingfly var väl minst bra, och Sanna och Linda Bengtzing hade nog inte funkat trots att det var bra låtar. Men Saade var grym och förjänade att vinna, kan dock tycka lite synd om Brolle som förtjänade betydligt fler poäng! Annars är jag nöjd :)

USCH. Bland det värsta jag vet är att gråta inför folk. Speciellt folk jag inte känner. Men idag gick det inte att stoppa. Knät gör inte så fruktansvärt ont, det är mest ostabilt, svullet, stelt och oanvändbart. Men det som gör mig ledsen är känslan av att inte klara av allt själv (jag menar, jag har svårt att be om flytthjälp för jag tycker att jag borde klara av allt själv). Nu kan jag inte ens ta på mig högerstrumpan själv. Förnedring är vad det är, och om jag någonsin blir så dålig att jag måste ha hjälp resten av livet, då tänker jag avsluta misären snarast möjligt!

Men det som gör mig mest ledsen är vetskapen om att pajjar man ett knä så går det inte över på några veckor. Och folks sympati-blickar när jag berättar att det är knät och inte foten som har gått sönder gör inte saken bättre.

Idag var jag bara på praktiken i 3 timmar, sen gick det inte längre. Satt tårögd ungefär hälften av tiden, och det är inte gärna något jag visar upp. Så ikväll ska jag vara hemma och gråta tills det är fysiskt omöjligt att gråta mer, sen tar vi nya tag imorrn!

Number one bachelor in da hoooouse!

Idag när jag kom hem, efter 12 timmar på stationen, var det första jag gjorde att slänga av mig jackan mitt på hallgolvet. Sen tog jag av mig byxorna och glider nu runt i mössa, t-shirt, trosor och strumpor. Till middag åt jag fil följt av en chokladkaka, nu blir det popcorn och Two and a half men följt av Big Brother. Egentligen borde jag bara blir lesbisk, för det kan omöjligt finnas en straight kille i hela världen som skulle stå ut med mig.

Och jag borde ju faktiskt ta illa upp när jag hör någon säga "har du ingen kärring hemma som kan stryka den där?". Men jag bara skrattar.

Med tanke på senaste terminens analys av andra människors sexualitet har jag en teori; Jag är egentligen kille, men vill vara tjej och tänder på killar. Jag är bög?

det där som stör, det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.

Och detta har jag känt ett antal gånger det senaste året. Många gånger har den enda anledningen till att jag stannat kvar på utbildningen varit min underbara klass. Utan den hade jag nog slutat för längesen. Många gånger har jag känt att jag inte har en aning om vad jag håller på med.

Men idag insåg jag att det finns absolut ingenting annat i hela världen jag vill göra än det här. Trots att jag fortfarande, flera gånger per dag, känner att jag har noll koll på saker och ting så lär jag mig ändå något nytt varje dag.

Jag är inte alls troende, inte för fem öre. Jag tror inte heller att "någonting finns det säkert där uppe", som de flesta svarar när de får frågan.

Men jag beundrar verkligen folk som gör det.

One night I dreamed I was walking along the beach with the Lord.
Many scenes from my life flashed across the sky.

In each scene I noticed footprints in the sand.
Sometimes there were two sets of footprints, other times there was one only.

This bothered me because I noticed that during the low periods of my life, when I was suffering from anguish, sorrow or defeat, I could see only one set of footprints, so I said to the Lord;

“You promised me Lord, that if I followed you, you would walk with me always.
But I have noticed that during the most trying periods of my life there has only been one set of footprints in the sand. Why, when I needed you most, have you not been there for me?”

The Lord replied,
“The years when you have seen only one set of footprints, my child, is when I carried you.”

- Protestanter...

Aaahh. Klockan ringde nio idag. Låg kvar en stund och myste, lyssnade på Ring så spelar vi. Pensionärspoäng! Att jag dessutom kunde svaret på två av tre frågor gör att jag känner mig ganska laddad för en effektiv dag idag!

Drabbades av extrem huvudvärk idag. Senare följd av plötsligt illamående. Min egna diagnos? Hjärntumör, som vanligt.

Reflektioner på denna diagnos i hissen på väg ner från Frida: Jag borde ha hallucinationer om jag har en hjärntumör. Hoppas att jag har ovanliga hallucinationer så att jag förstår att det är hallucinationer. Gärna Charlie the unicorn, eller något annat tecknat. Skulle min hallucination vara en helt vanlig människa skulle jag ju inte förstå att det var en hallucination.

Sen insåg jag nog att illamåendet förmodligen beror på att jag inom loppet av 12 timmar har ätit frukost, en proteindrink, lunch, morotskaka, chokladpudding, 3 moccarutor, 2 mackor, chips, coca cola, en stor portion thaimat, ett kinderägg och en påse kinapuffar.
Huvudvärken beror med största sannolikhet på att jag inte har druckit kaffe på hela helgen.

Vad kan vi då konstatera utifrån detta? Jag är inte fysiskt sjuk i alla fall.

Men jag känner mig ändå lite yrslig..?

Tänkte härmed kladda ner några grundläggande regler som man MÅSTE följa om man är försiktig av sig och ska umgås med ett stort antal grabbar en längre tid;

1. Tänk för guds skull på vad du säger. Säg absolut INGENTING som skulle kunna misstolkas. Exempel på fraser som bör undvikas är;

- Jag får inte in den! (Och då menar jag alltså nyckeln i nyckelhålet, typ.)
- Jag får inte upp den! (Kan vara massa saker. Motorhuven, ett lås... you name it)
- Kan du stoppa in den här? (Vad som helst som ska in i ett skåp)
- Han kom in bakvägen. (Dörren på baksidan av ett hus)

Jag tror ni fattar.

2. Väck inte den björn som sover. Om samtalsämnena har svängt över till att handla om till exempel bilar, då ska DU absolut inte återgå till att dra ett skämt som handlar om sex. Då blir ni fast där i 3 timmar till.

3. Gör dom uppmärksammade på att du kommer. IN I ETT RUM. Och då talar jag främst om omklädningsrummet. Om du inte vill ha diverse kroppsdelar i ditt synfält bör du väsnas ganska mycket om det finns en gemensam bastu. Här bör du inte vara blyg, utan skrik bara rätt ut; "NU GÅR JAG IN HÄR, SKYL ER TACK!"


Själv följer jag bara regel nummer 3. Är skapligt livrädd för att se något jag inte borde se. Regel 1 & 2 är jag expert på att bryta. Med flit.

Det är så äckligt jävla långt till september.

Satan's not in a guitar pick, he's inside all of us. In here, in your hearts. He's what makes us not want to go to work, or exercise, or tell the truth. He's what makes us want to party and have sex with each other all night long. He's that little voice in your mind that says fuck you to the people you hate. Now you can stay out here and fight on the ground and cry like babies, or you can go in there like friends and rock.

Även om jag i princip aldrig skriver här längre så kan det väl sitta fint med en liten årskrönika ändå (Med jättemycket betoning på lite).

Har haft en grym helg med Malin och Frida ute på Sandö och inne i Kramfors :) Alltid kul när människorna man tycker om här uppe får träffa människorna man tycker om hemifrån! Nu är jag död efter en dag med TVÅ luciatåg, en muntlig komplettering i Kem, bilresa till och från Sundsvall, och avslut av grupparbetet.

Tjing.

Daniel Adams-ray är veckans artist.

Idag var nog första gången jag var (typ) otrevlig mot en främmande människa. I kassan räknas det inte.

Gick upp till restaurangen, fram till kassan och sa; "Jag vill äta lite pannkakor". Betalade 40 kr, och gick in i mat-vrån. Börjar spana över de olika maträtterna, då dyker en mattant upp.

- Pannkakorna är slut.
- Jaha. Men jag har betalat för pannkakor.
- Du får äta pytt i panna.
- Men jag äter inte pytt i panna!
- Då får du äta soppa! Så går det när man är sen, haha. (Ett försök till skämt, EJ uppskattat)
- Nä, jag äter inte soppa heller!
- Sallad då?
- NÄÄ, nu går jag ut igen så får ni ordna det här!

Jag traskade ut därifrån med en cola och en macka. För 40 spänn. När jag kunde ätit pannkakor tills jag dog.