Idag, den 7/3, kan vara en av de bästa dagarna hittills!

• Gjorde något vettigt på praktiken imorse, för första gången. Nu känns det nästan som att jag vet vad jag har gett mig in på.

• Bästa kusin Erik bytte batteri på min bil (jag vet att det inte alls är svårt, men med min tur kan jag misslyckas med vad som helst). Batteriet passade, och bilen startade på första försöket! Sweet!

• Besökte räddningstjänsten och fick schema för sommaren, så nu är det offentligt och på riktigt! Känns så sjukt bra :) Efter det provade jag på rullbandstestet på 5.6 igen, och det har jag fortfarande kämpigt med. Det som ger sig först är benen, inte konditionen. Nu jäklar blir det hårda benpass i fortsättningen!

• Var ute på en springtur med syster, blev lite vanlig löpning blandat med intervaller på plan mark och i trappor. Orkade riktigt mycket idag (och nu jämför jag bara med mig själv, inte någon annan, för då skulle det bara vara skrattretande...)

• Gick till gymmet, körde lite ben. Trots att jag varit sjukt en längre tid, samt jobbat arslet av mig och inte haft tid att gymma, gick det hyfsat bra. Känner av lite i knät dock, inte kuuuul!

• Fick hem mina kläder som jag beställde för flera veckor sedan. Var lite för optimistisk när det gällde ass-size sist och beställde alldeles för små byxor. Men nu dök de upp och satt som en smäck! (Dvs hang-loose-fit, bästaste!)

• Men det bästa av allt var nog ett oväntat spontansms från Mange (SMO14, för er som är från Flen och annars blir konfunderade över att jag känner en Mange som ni inte vet vem det är). Blir alltid så sjukt glad när vänner hör av sig bara helt slumpmässigt utan anledning, mer sånt! :) Speciellt när man aldrig träffas längre... Och överraskning nummer 2 var att Håkansson (också SMO14. Nämnde jag att det var världens bästa klass?) hörde av sig och skvallrade om att hon eventuellt dyker upp i Flen i slutet av Mars! Jag har sagt det förut, och jag kommer fortsätta tjata om det tills era öron och ögon blöder: Jag har världens bästa vänner.

Ska jag gnälla på något idag är det väl som sagt rullbandstestet. När jag står där på rullbandet tänker jag varje gång; "hur i helvete kan det ens finnas en möjlighet att jag ska kunna klara av det här?!" Men jag kämpar på. Och knät gör ont, det brukar det inte göra. Men annars, VÄRLDENS BÄSTA DAG!

 

Jag är expert på att dra på mig åldersnoja. Ser inte alls fram emot att fylla 24, då detta är ännu ett steg närmre vuxenlivet vilket jag inte alls är redo för. Och vissa dagar får man hjälp att spä på åldersnåjan ännu mer. T ex när man råkar zappa förbi MTV, ser att programmet som visas är Top 7 @ 7 Classics, och man tänker att "oj, det här kan bli bra". Sen visar det sig att "klassikern" på plats nummer 3 är Timbaland - The way I are, och på plats nummer 1 hittade vi Nelly Furtado - Maneater. Om de låtarna är klassiker, då är jag alltså en uråldrig antikvitet.
Herregud.

Ela: Stjärtbilden från den fotosessionen finns tyvärr inte i min ägo! Anna har varit godhjärtad nog att inte publicera den ;) Men saknar Stefan lite, så jag funderar på att be henne offentliggöra dem...

Insåg något som kanske låter lite sorgligt idag när jag filosoferade på väg hem från gymmet. Jag har alltid gillat romantiska komedier, sånna där filmer där allt går åt helvete i början, men på något sätt så ordnar sig allt på slutet, allt blir bra och de lever lyckliga i alla sina dagar.

Jag tror inte på sånt. Och nu är jag inte extra bitter för att det har hänt något, för det har det inte. Lever faktiskt ett otroligt lugnt och odramatiskt liv för tillfället. MEN. Jag tror helt enkelt inte att jag skulle ORKA leva med en och samma människa resten av livet. Nu menar jag inte att jag inte tror på kärlek över huvud taget, för det gör jag verkligen. Men jag är alldeles för rastlös och egocentrisk för att klara av att leva ihop med någon alltför länge. Och jag vet GARANTERAT att det inte kan finnas någon som skulle stå ut att leva med mig och mitt humör. Båda dessa påståenden finns det levande bevis på. Men jag är ganska nöjd med denna insikt. Jag har ju min katt liksom.



NU ska jag se Erik & Mackan knäcka den manliga koden, som ett test på hur manlig jag är. Efter det är det dags för Den sista dokusåpan, har höga förväntingar på även detta program.

Idag, den 4 mars 2012 har världens bästa Frida Ledenvik genomfört En svensk klassiker!

Hon började med Vätternrundan, och fortsatte med Vansbrosimningen, Lidingöloppet, Engelbrektsloppet och idag Vasaloppet. En godkänd klassiker är antingen Engelbrektsloppet ELLER Vasaloppet, men Frida är stenhård och har alltså gjort båda.

Är sjukt stolt, inspirerad och imponerad av den här människan, och hon förtjänar därför denna hyllning. Du är grym! :)

Sådärja. Efter många veckors planerande var det äntligen dags; Jag och Jojje satte oss i bilen i fredags kväll och begav oss mot Sven och Johanna i Nässjö! Hade planerat med Johanna i förväg så att vi skulle kunna överraska Sven då han fyllde år i torsdags. Så efter många om och men och rundturer i Nässjö stod vi utanför deras port, och som tur var var det en riktig glad och överraskad Sven som öppnade dörren.

Helgen fördrev vi genom att titta på när Sven spelade fotboll, vi åt mat, lagade mat, åt godis, kollade melodifestival, spelade TP, skrattade tills vi mådde fysiskt dåligt, shoppade och bara myste.

Har haft en riktigt bra helg, och jag är så otroligt glad att jag fått lära känna dessa tre människor under tiden uppe på skolan för de är verkligen bäst! :)

Laddar inför långdag med en av världens mysigaste låtar :)

Sjuuuukt lång dag på jobbet. Trots att jag "försov mig" (jag sov inte, jag trodde bara att jag började kl 10 istället för 08.30, så jag hade en väldigt chill morgon fram tills att telefonen ringde och jobbet efterlyste mig...).

MEN det gör absolut ingenting för imorgon är det världens bästa fredag, så förhoppningsvis går morgondagen betydligt fortare!

Okej, jag erkänner att jag är sjukt dålig när det gäller "klassiska" artister som alla borde tycka om. Jag brukar alltså inte tycka om dom. Så jag har alltid dömt ut gubbar som t ex Bruce Springsteen. Men helt plötsligt. Ur högtalarna strömmar världens chillaxigaste låt, och på två sekunder badar jag i ett vattenfall, simmar med delfiner, vad nu folk än gör i reklamer på tv när de är avslappnade. You name it - jag gör det när jag hör den här låten. Nu ska jag spela den på repeat tills jag somnar, och imorrn kommer jag vakna i en värld fylld av kollibrier, fjärilar och soluppgångar.

Vilken dag. Jobbet har flytit på ganska bra, med vissa höjdpunkter.

Börjar med att det luktar väldigt suspekt i hela för-butiken. Askkoppen utanför brinner. MY TIME TO SHINE! Grabbar tag i närmsta vattenflaska med ett vattenflöde på ca 2 liter / minut. Intar en låg ställning, närmar mig asskoppen försiktigt, eliminerar faran. (Nej, det var inte sådär mycket action) Och i mitt huvud tänker jag; "är det här allt? Två års utbildning för det här? Mitt liv är misär."
En kund som har sett allt det här utspela sig skrockar lite, och utan att ha en aning om vem jag är skämtar hon och säger: HÖHÖ, ÄR DU BRANDMAN ELLER? Jag sänker blicken, skrockar lika mycket jag och svarar: Ja.
Hon tror nog fortfarande att jag skämtade.

Höjdpunkt nummer 2 är på samma spår som höjdpunkt 1. Mer än så säger jag inte.

Ännu ett fantastiskt BB-avsnitt hos Frida är över. Blir mer och mer förundrad över mänskligheten för varje avsnitt vi ser. Det är sorgligt, men jag kan inte sluta titta. Nog om det.

FATTAR NI hur många läskiga fönster jag går förbi när jag går hem från Frida? Har ni inte tänkt på det förut bör ni göra det nu, för på kvällen har varenda hus i Flen ett sånt här fönster. De finns garanterat inte där på dagarna, för då är jag inte rädd. Men på kvällen, när allt redan är läskigt, då dyker dom upp. Tomma vindsfönster, oftast med någon halv-trasig spetsgardin som inte blivit rörd på flera år.

 

Och här är ett urval av alla hemskheter som befinner sig bakom dessa fönster:

 

 

 

Jag borde alltid vara ute och motionera mitt i natten, för SATAN vilken fart jag har förbi alla dessa fönster.

Och nu såhär i efterhand när jag skrivit färdigt känner jag att det inte alls var värt att skriva detta, för tanken på de läskiga fönstrena och googlandet på skräckfilmer har gjort mig barnsligt rädd och nu vågar jag inte gå och sova. Kvällens låt får alltså bli Avenged Sevenfold - Nighmare.

Efter 3,5 dagars feber-koma är jag nästan tillbaks! Men när jag vaknade upp ur koman insåg jag att någon har brutit sig in i min lägenhet under tiden jag har varit däckad och gjort följande;

• Druckit miljoner liter te och alltså använt alla mina muggar utan att diska!
• Och då såklart använt även alla mina små skedar utan att diska!
• Äcklat ner hela vardagsrummet med massa snorpapper utan att plocka undan efter sig!
• Och i största allmänhet gjort min lägenhet helt obeboelig!

För att få ordning på detta krävs en ordentlig boost, och det får jag genom den här låten. Börjar bli utnött nu, men fortfarande sjukt bra. Och så är dom svenskar också, extra + till det! :)

 

Min sjukdom har intagit en ny fas. MS-en har gått över, och jag kan alltså ta mig runt i lägenheten utan större problem. Men min talförmåga är nog snart ett minne blott. Gick som bekant till jobbet idag, men insåg direkt att det var kört. Och mina hostningar varvat med försök att skrika "det går bra i kassa sex också!" har resulterat i att jag varken kan prata eller svälja ner föda. Sjukt dålig tajming med tanke på att våren är på väg och man faktiskt skulle bege sig ut i löpspåret. Men nej, då befinner man sig fastvuxen i sin soffa begravd under filtar och snorpapper. Fresch.

Efter två dagars dödsångest släpade jag mig till jobbet idag. Det höll i 4 timmar, sen var jag rädd för att jag skulle hosta upp lungorna på någon stackars kund och bestämde mig för att det fick vara nog för dagen. Något som är extra kul är att det sista man får höra när man går hem är "va, ska du gå hem nu? Jag somnade minsann inte förrns halv 3 inatt men jag är faktiskt kvar här! Förstår inte vad det är med dagens ungdomar."

SAY WHAT? Sen jag slutade skolan för 5 veckor sen har jag väl varit hel-ledig ca 5 dagar sen dess. Annars har jag jobbat, jobbat, jobbat, praktiserat, tränat, jobbat lite till, och försökt få ihop mitt liv. Och faktiskt tackat ja till varenda jobbtid de frågat mig om. Så när jag väl råkar bli sjuk och verkligen inte kan jobba, tycker jag faktiskt att jag borde få ligga i fosterställning i soffan utan attt ha dåligt samvete för det.

Bitch.

Och nu ska jag göra precis det. Ligga i fosterställning i soffan. Men MED dåligt samvete tack vare fröken Glappkäft.


Och när jag ändå är i farten tänkte jag rabbla upp allt och alla jag stör mig på för tillfället. Bara för att jag kan. Och för att jag har blivit lite inspirerad av Big Brother-blogg-eskort-Hanna Widerstedt-international som får läsare genom att vara dryg mot allt och alla. (Och detta bör alltså tas med en stor nypa salt, även om det i grund och botten faktiskt är sånna här saker som jag oftast stör mig på...)

• Folk som tror att deras småsaker är intressantast i världen och måste berätta det för allt och alla. På facebook typ. Det är inte intressant, så tyst (och jag räknas inte dit för jag är intressant, sådetså.)

 

• Folk som är otrevliga mot mig bara för att de är sura på någon helt annat. Det är inte mitt fel att ditt liv är tråkigt.

 

• Folk som pratar först och tänker sen. Jag struntar fullständigt i om du inte gillar mina intressen. Mina intressen är förmodligen mycket roligare än dina, men jag väljer att inte säga något för jag är bättre än dig.

 

• Folk som ger upp allt de har och äger (jobb, vänner mm) för att en pojke dyker upp. Är du så tom inombords att du behöver en penis för att känna dig complete? Ew.

 

• Folk i allmänhet som inte är som mig.

(Och med folk menar jag tyvärr oftast tjejer)

Jag har aldrig haft problem med Sibas reklamer. Jag gillar hysteriskt. På rätt sätt. Och bara grejjen att Fabian har varit kidnappad är ju ganska cool. Så det är nästan så att jag måste göra slut med MediaMarkt och inleda ett förhållande med Siba istället, speciellt när de orkar lägga ner energi på det här:

Om några timmar står "Den svenska björnstammen" på Amazons scen. Överallt på facebook skrivs det fylle-statusuppdateringar och folk som erbjuder sig att ställa upp som taxi. Och runtom i Flen pågår just nu otaliga förfester.

Vad gör jag? Sitter och kramar ett täcke och tittar på en dokumentär på tvåan, "Geniet från Flen". Jag kan välja att se "The breakup". Men i sann tant-anda är jag lokalpatriot och vågar vägra skrikiga Hollywood-filmer.

Jag är en skugga av mitt forna jag. Ack grymma värld, ta mig härifrån. And so on.

Vid sånna här tillfällen kan jag känna att det skulle vara trevligt med en sambo. Har dragit på mig jordens förkylning sen igår, och bara tanken på att ta mig ut till köket och fixa någon form av mat gör mig andfådd och yrslig. Jag fällde till och med en liten tår, för jag tänkte verkligen ett tag att "Jag är forever alone. Jag kommer dö i den här soffan. Min kropp kommer inte få någon mat, och kommer sakta men säker bryta ner sig själv tills jag ser ut som Gollum."

Jag skulle behöva någon som kontinuerligt kommer och sondmatar mig under dagen. Skulle även behöva duscha, så ett spongebath (hade inget bra ord på svenska) skulle vara bra. Bara hela grejjen med att zappa mellan kanalerna på tv (det enda jag klarar av för tillfället) gör ont i armarna, så en Sheldon som kan uppfinna en zapp-maskin åt mig skulle också vara bra.

Fördelen med att vara sjuk är dock att man får äta "bebis-frukost" (frukost man inte tvingar i sig bara för att det är nyttigt). Så jag dumpar alla frön och russin som annars brukar landa i filen, och ersätter dom med hallon. Eller blåbär. Eller båda. Och så dricker jag nog oboy till det.

 

Update: Okej, har analyserat mina symptom och kommit fram till följande: Enorm smärta i övre delen av ryggen. Smärta i armarna, speciellt händerna. I övrigt väldigt svag, inkapabel att få i sig annat än flytande föda.

Slutsats? Lunginflammation kombinerat med plötslig uppkomst av MS. Alternativt någon ny spännande influensa. Med tanke på hur många stall-människor som har handlat på Ica de senaste dagarna tror jag på Hästinfluensa.
Ringde syster och bad henne handla. Funderar på att bygga någon form av bubbel-boy-suit för att hindra omvärlden att infekteras av mitt helvete.

 

Oh. My. God. Får ett brev från folkspel. Enkelt, vitt, tjockt papper.

Nu händer det, tänker jag. Nu har jag spelat på något, glömt bort det, och här är min notification om att jag har 122 miljoner att hämta ut. Vad ska jag göra först? Köpa Mustang eller åka till Australien? Och hur mycket ska jag skänka till välgörenhet? Vart ska jag bo? Så många beslut att fatta!

ELLER, så var det en inbjudan till att börja prenumerera på bingolotter, samt ett erbjudande om att få två bingolotter gratis.

Fuck my life.

Mysig morgon! Vaknade i Fridas soffa med Bandit i mobilen, samt nyheten om att en liten kunglighet var på väg! Och ja, jag är seriös när jag säger att vi satt spända och väntade på resultatet. Gav ifrån mig ett litet glädjetjut när de avslöjade att det var en liten prinsessa. Fatta vad bortskämd hon kommer bli.

Efter en heldag på jobbet var det dags för brottar-fys. Grabbarna på räddningstjänsten hade också hittat dit, och då måste man ju prestera extra bra. Detta resulterade i att jag ville kräkas efteråt och funderade ett tag seriöst på om man faktiskt kunde dö av utmattning. Men nu är jag sjukt nöjd och härligt utmattad!

Roligast på Ica idag, och under hela mitt yrkesverksamma liv tror jag till och med: (och det här är bara små utdrag ur en konversation jag hade med en och samma kund, äldre förvirrad herre i 50-60 års åldern)


KUND (Smeknamn, POIB): Men vart är alla sexiga kassörskor? Där är du ju, varför sitter inte du i kassan?!
Sexig kassörska: Men du får väl gå till nån annan i kassan?
POIB: Nej, dom är inte lika sexiga!

(Jag blev den osexiga kassörskan han tvingades gå till)



POIB: Åh nej, du är ny här och kan ingenting, nu måste jag lära upp dig från början hur du ska göra med mina varor!
Jag: Nej jag är inte ny här P, jag har hjälpt dig med dina varor i 6 år.
POIB: Nej det har du inte, du kan ingenting.


POIB: NEJ DU GÖR FEL OCH FÖRSTÖR ALLTING! (Varorna måste separeras på ett visst sätt, annars kan de smitta av sig på varann...)
Jag: Jag har inte förstört, kolla vad fint jag har delat upp det! :)
POIB: NU GÖR DU FEL! Äggen måste ligga 30 cm från kyckligen!
Jag: Men då får du köpa en linjal också, annars vet jag inte vad 30 cm är.
POIB: Vet du inte vad 30 cm är?
Jag: Jo, 3 dm! :)
POIB: NEJ! Det är (och här kom en jättelång förklaring om partiklarnas väg genom rymden, därav avståndet på minst 30 cm, då dessa partiklar inte kunde färdas så långt från vara till vara.)


POIB: Och alla kassörskor hatar mig för att jag är ful. Jag ser på ditt kroppsspråk att du hatar mig.
Jag: Men sådär kan du väl inte säga!
POIB: Nu sa du fel, du skulle ha sagt "Men P, du är ju inte ful!" Alltså tycker du att jag är ful.
Jag: .......


Och mitt i allt detta försöker jag hjälpa en annan kund som ser så förvånad och rädd ut att jag nästan vill ge honom en kram.
Jag älskar mitt jobb.

Det är inte bara Frida och jag som ägnar dagarna åt att lösa världsproblem... Det är sorgligt, för om folk skulle lägga lika mycket tid på något som faktiskt är viktigt istället för att stämma Zlatan för att man sprungit in i hans bil, eller gnälla på storbystade kvinnor på vägmärken, så tror jag faktiskt att jorden skulle vara en aningen bättre att bo på.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14412261.ab