Vissa dagar vill man bara dra något gammalt över sig och försvinna från jordens yta. Typ som igår. Stod och väntade på Johanna på Ica och jag ljuger inte när jag säger att jag hade tårar i ögonen. Men efter en mysig kväll med Johanna och Johansson med många skratt, och några uppmuntrande ord från en av de finaste människorna jag någonsin har träffat, vandrade jag hem med ett leende på läpparna.

 

Värdens längsta kram till alla som får mig att känna så!