Vi (jag, Terese, Jonas och Helene) var ju som sagt på "festival" i helgen (jag tyckte inte det var det, men det var ju musik i alla fall). Hur som. Vi hade tagit min bil upp, och av nån anledning börjar jag rota efter nycklarna när vi är på festivalområdet. Dom var borta! Panik. Det enda jag kan tänka är att jag har glömt nycklarna i bildörren, och att någon oärlig människa har sett detta och dragit iväg med bilen och allas saker. Vi slänger oss in i första bästa tunnelbana, Jonas och Helene springer i förväg (jag vågade inte se platsen där bilen skulle stå/hade stått).
Efter ett tag kommer de tillbakaspringade, ger mig en tröstande kram och säger: Therese... DOM SATT KVAR! Jag hade alltså lyckats lämna nycklarna i bildörren, lämnat dom där i ca 3 timmar och lyckats få tillbaks både nycklar och bil.

Innan vi hade hittat nycklarna sa jag att om jag någonsin får tillbaks dom ska jag börja tro på Gud. Idag hittade jag ett röstkort från Svenska Kyrkan bland posten. Jag tror att någon försöker säga mig något.

Nu är jag tillbaks i verkligheten. Två dagar i Stockholm är mer än vad jag klarar av, även om folket jag åkte med gjorde saken mycket bättre! Jag följde ju egentligen bara med för att komma bort härifrån, så musiken brydde jag mig inte så mycket om. Hade ju i princip inte hört något av banden. Men jag blev positivt överraskad av Markus Krunegård.

Idag ska jag göra absolut INGENTING, efter tre timmars biltur inatt förtjänar jag det.

Jag fatta allt och ingenting
Där stod ju du som alltid skulle va min
Du såg exakt lika påkommen ut som du var
Men ärligt talat det var skönt med ett dåligt svar
Hela världen är så underbar bara man får ett svar

Då var första danspasset över. Gick precis som förra gången jag försökte mig på något dansliknande. Åt skogen. Jag kände mig verkligen som en retard (bör uttalas som i "Baksmällan", så vet ni hur jag kände mig). Men skam den som ger sig, jag kommer tillbaks nästa vecka. Med tanke på hur mycket jag kommer få jobba i höst kommer jag ha all tid i världen över till att träna. Jippi.

Men jag vill fortfarande hävda att fotboll är den enda vettiga träningsformen. Enorm saknad är vad jag känner.

"Tjejer har ett läge. Antingen är dom kära, eller så är dom arga.
Eller var det tvärtom?"



Ni MÅSTE se Kenny Begins. Det kan vara det roligaste som har gjorts, ever.

Gårdagen spenderades alltså mitt ute i skogen (där man faktiskt kan se betydligt fler stjärnor på himlen än här inne i storstan). Jag var oerhört skeptisk till en början, och kom dit relativt nykter. Men det tog jag genast hand om när jag kom dit, och kvällen blev till slut riktigt rolig. Hoppas på en repris snarast Hanna! :)

Nu ska jag ta mig i kragen och ta mig till ICA. Snart.

Vissa kvinnor är gravida och slipper morning sickness.
Jag har morning sickness, och är inte gravid.
Det är inte rättvist.

Jag är en extremt dålig vän. För jag är SJUKT dålig på att höra av mig. Det är inte det att jag inte vill träffas, eller att jag har något bättre för mig, eller att jag inte orkar. Det är bara det att jag är extremt virrig och inte kan höra av mig helt enkelt. Telefonen har jag aldrig koll på, har jag mot förmodan det så är den på ljudlös.

Och när jag TÄNKER att jag ska höra av mig till någon, lyckas jag alltid gå förbi en blomma som måste vattnas. Och när jag ska hämta vattenkannan, upptäcker jag att köket måste rensas på disk. Och då kommer jag på att det står ju disk i vardagsrummet som måste hämtas, och då ser jag att jag måste ju faktiskt städa hela rummet. Men sen är det något bra på tv som jag bara MÅSTE se.

Sen sitter jag framför tvn med vissna blommor, ett kök fullt med disk, ett tokstökigt vardagsrum och inga vänner kvar. Så än en gång, förlåt. Jag ska bättra mig.

En tant skulle köpa jordgubbar.

Jag: Det blir trettionio och femti!
Tant: DET ÄR KILOPRIS!
Jag: Ja...
Tant: SÅHÄR BLEV MIN VÄNINNA LURAD IMORSE OCKSÅ! DET SKA VARA LITERPRIS!
Jag: Okej. Då blir det femtio kronor istället.
Tant: ?????????

Jag ringer och frågar fruktavdelningen, och mycket riktigt är det ett kilopris på 69 kronor.

Jag: JA, då blir det trettionio och femti, med ett kilopris på 69 kronor.
Tant: Ja, vad sa du från början då?
Jag: TRETTIONIO OCH FEMTI.

Alltså, varje gång när jag hör Eros Ramazzotti - Più Bella Cosa blir jag kär. Inte i någon person, det är slöseri med tid. Jag blir kär i livet, i kärleken... i alla klichéer som man stöter på i en romantisk komedi. Och det är underbart!

Idag var en pissdag. Let's leave it at that.
Inte nog med det, när jag kom hem från jobbet fick jag veta att Jessica har fått ut mer i lön efter en månad än vad jag har fått ihop på två månader under mina 4 år på jobbet. Då känns allt ganska meningslöst. Rännstenen nästa?

Jag har fått ett brev från Hemmets Journal till en Lilian Andersson på Floragatan 23 B i Flen. Det finns ingen Lilian i min trappuppgång. Inte heller på Floragatan, eller i hela Flen. Har en känsla av att om jag lägger tillbaks det i en postlåda kommer det bara tillbaks. Men jag kan väl inte bara slänga det heller?

Gårdagen spenderades i Norrköping, med en mindre släktträff (alla våra släktträffar är små, det är en liten men bra släkt). Morbror Håkan upptäckte Guitar Hero, och sen var han fast. Alla i familjen borde kunna Eye of the tiger utantill vid det här laget.

Och den här natten blev vääldigt lång. Linus hade fått för sig att han och Jessica inte skulle vara ihop längre, så vi satt uppe till 4 och glodde på TV. Då kom han på att han hade gjort fel, och allt blev bra igen. Och jag hade varit uppe till 4 helt i onödan. Idag vaknade jag klockan 12, och jag skulle ha träffat Evelina för längesen så jag borde lägga på ett kol.

Och en sak till. I helgen hade jag sett fram emot en trevlig liten tillställning som Hanna hade bjudit mig på. Nu visar det sig att Paret-som-inte-få-nämnas-vid-namn ska dit. Att gå eller inte gå, det är frågan.

Helgen kunde ha börjat bättre. Stängning ikväll, börjar 10 imorgon. Men jag kör bara till 16, så lördagkvällen ska firas!
Sista timmen i kassan var oerhört seg, men helt plötsligt kom jag att tänka på Amazon, och att Noice ska dit i oktober. Jag är förmodligen den enda som kommer vara taggad till tusen, men det kommer jag inte bry mig om. Jag känner redan hur lyckan och värmen sprider sig som en jäger i kroppen.

För min rastlöshet känner ingen gräns, och då måste jag ut i natten.

Kom hem från Eskilstuna för någon timme sen. Jag och Hanna gjorde en spontant snabbvisit, sånt är alltid trevligt! Det började ganska dåligt, men jag kom tillslut hem med en Ben Stiller-dvdbox, en Jackass-box, en svart klänning med dragkedja (sjuukt snygg och jag såg smal ut i den, haha), och lite småkrafs. Klänningen kommer jag använda imorgon när jag och Malin ska svänga våra långa, slanka ben i Katrineholm!

Nu ska jag återgå till städningen, mindre kul. Och jobb klockan fyra. Finns det något bättre sätt att spendera en fredag på? Skulle tro det.

Min trogne följeslagare har nog släppt ut sina sista avgaser. Vi har upplevt Hultsfred, Öland, Pier Pressure, Göteborg och Stockholm tillsammans. Du har följt mig till jobbet, till Malin, till Norrköping, Eskiltuna... Men nu är det nog slut. Farväl.

Så var jag och Malin alltså hos tatueraren idag. Min tatuering skulle tydligen bli tvungen att bli ganska stor för att bli bra, och jag fick en skräckbild i huvudet av att hela vaden skulle bli nerklottrad med orange färg. Tror inte riktigt att den måste bli så stor, men jag måste nog tillbaks dit snart och fråga exakt hur stor han har tänkt att göra den.

Ingen har väl missat nyheten om snubben som vann 20 miljoner och dog dagen efter?
Ja, det är tur att man är fattig och vid liv i alla fall. Och grejjen är den, att den egentliga summan var 20 794 827 kronor.
Jag hade nöjt mig med de där 794 827 kronorna som tydligen inte är så viktiga i sammanhanget. Då hade jag kanske bara drabbats av en smärre hjärtklappning, och sluppit det snöpliga slutet. Tur i oturen ändå för hans anhöriga.

Kom nyss hem från en dag på stranden med Hanna och folk. Riktigt trevlig dag, och nu har jag börjat vänja mig vid tanken på att det är sommar ett tag till. Höstskorna får vänta. Nu är jag sliten, skitig och trött, funderar på hur många timmar Alderfalks orkar spendera i Sparreholm. Malin borde komma hem nu!

(Efter en titt i min blogg ser jag att det har blivit väldigt mycket text på senaste tiden. Så jag slänger väl in en bild på en snygg skådis, det är alltid trevligt)

Gårdagen slutade väldigt bra, över förväntan! Jag begav mig mot familjen Alderfalk vid 4, med så lite partyhumör som man bara kan ha. Riktigt bitter var jag, och det lutade mycket åt en hemma kväll med Harry P och Kenny S. Men eftersom familjen Alderfalk är världens underbaraste, och jag ALLTID mår bra när jag är där, så lyckades jag tillslut se ett ljus i tunneln. Och denna gång var det inte ett tåg. När sen Madde, Veronica och syster tittade förbi var saken biff!

Efter en högljudd bilfärd hamnade vi i Nyköping, där vi började med att inhandla en heliumballong och sånt där äckligt kladd som man sprutar på folk för att det är... kladdigt? Vi hamnade vid karusellerna, och Malin och jag stod som stolta föräldrar och väntade på att de små skulle få ha sitt roliga. Sen vidare mot öltältet, där vi röjde till ett Kizz-coverband. Vidare mot karusellerna igen, ett kebabhak och sedan dök Mårten upp och tog oss hem. Och allsången vi hade i bilen sen är ingenting för amatörer. Vi klarade av två snabba versioner av Bohemian Rhapsody och Lovemedleyt från Moulin Rouge. Det var ett riktigt Hallelujah Moment.

Idag blir det en heldag i soffan med Harry P, och förhoppningsvis lite Kenny ikväll också, om Malin orkar med mig idag igen!

Vad fan hände? Jag skyller på dålig thaimat. Men jag måste säga att gårdagens utgång nog var min sämsta hittills. Vet inte riktigt när det slog till, men jag vet i  alla fall att jag sa redan innan att jag inte klarar av bilresor när man ska ut. Det kan vara en av anledningarna till att jag gillar Amazon så mycket. Får se om jag orkar med något ikväll, då tänker jag lyckas bättre. Och då blir det inget vin!

Men något är i alla fall positivt, jag tror att jag är överlägset piggast idag!

Idag var jag inte uppe med tuppen, jag var uppe INNAN tuppen. Kändes det som i alla fall. Men så är det när grannarna tror att de kan sno min tvättid två dagar i rad, då måste man börja tvätta innan tvättiden börjar för att vara säker på att kunna ha några rena kläder.

Idag har jag massa saker på schemat. Först ut är boknig av biljetter till Manson i november! Sen blir det en tur till Eskilstuna, hem och vila upp sig för att ikväll dra vidare mot Katrineholm. Vad morgondagen har att erbjuda återstår att se.

Och Johansson, jag ska komma ihåg det där med tvättmaskinen, var så säker!

NEJ NU JÄVLAR. Inte nog med att någon snor min tvättid idag, så att jag måste boka en ny imorgon. Nu har dom skrivit över min bokning med sitt eget lägenhetsnummer imorgon! Nu är det tamejfan krig och Mayhem så det förslår! Jag tänker iaf gå upp en timme innan tvättiden börjar imorgon, bara för att säkra min tid. Jobbigt, men nödvändigt.

Inatt läste jag klart sista Harry Potter boken. Sista. Nu blir det inte mer. Det känns lite ensamt, jag menar, jag har ju känt Harry P längre än vad jag har känt Frida, och jag skulle ju bli förkrossad om det inte fanns någon mer Frida?! Det var i alla fall helt klart bästa boken, full rulle från början och inte nån jävla presentation av massa nya människor som bara är jobbigt att komma ihåg.
Nåja, nog med nördande.

Imorse var jag duktig, gick upp relativt tidigt med tanke på att jag börjar två idag. Vandrade ner till tvättstugan, där någon redan är fullt upptagen med att tvätta. FITTGRANNAR. Nu är jag inte nådig, nu jävlar blir det MAYHEM! Och med det menas att jag tänker skriva en arg lapp.

För några dagar sen var jag, Johanna och Johansson ute i blåbärsskogen på äventyr. Mer om detta kommer när Johansson har fått arslet ur vagnen och skickat alla underbara bilder som togs. Blir mycket roligare så.

Igår fick jag börja jobba tre timmar tidigare än planerat. Men inte gjorde det något, när jag var på toppenhumör hela dagen. När jag kom hem var jag dock så trött av alla leenden att jag sjönk ner i soffan och fastnade där. Får nog fundera på det här med att skutta och vara trevlig (ni vet, sånt som bara små tjejer med flätor brukar göra. Inte bittra 21-åringar med 80-talsfrisyr), för det får uppenbarligen dåliga konsekvenser såhär i efterhand. Mår mycket bättre efter jobbet när jag har kunnat vara en liten surfitta åt en och annan människa.

Inatt drömde jag om Weslife. Och med tanke på att BSB (som visseligen är bra, men överskattade) kan pallra sig hit i höst borde det inte vara så svårt för Malins och mina favoritpojkar att också ta sig hit. Sen kan jag dö lycklig. (Fast det är ett ganska konstigt uttryck, för vem fan vill dö när man är lycklig?)

NEJ NU JÄVLAR SKA JAG SKRAPA TIA-LOTTEN, VINNA STORVINSTEN OCH KÖPA MIG EN RIKTIG BIL.

Jag HATAR seriöst söndagar. Sov i soffan inatt, då jag märkte igår kväll att någon av katterna hade kissat i sängen. Jag rev upp alla sängkläder, tog en filt i soffan och sov till halv 12 idag. Satte på TVn, insåg att det var söndag och tog mig ner till Rätt Pris för att inhandla Harry P filmen som man får med Aftonbladet (deras bästa påhitt hittills?). Såg nästan hela, somnade sista 20 minuterna, förbannade mig själv och gick upp och städade. Nu har jag snart tvättat ALLT som hör till sängen också, riktigt effektiv dag. Får se om jag orkar bädda den ikväll, eller om det blir soffan inatt också. Med tanke på att MTVs söndagkvällar är riktigt hyffsade, låter soffan rätt lockande. Får inte glömma att ställa klockan bara, imorgon ska jag tillbaks till verkligheten. Befinner mig på Ica imorgon från 7.45-16.00, ses vi där? Haha.

God don't you know I live with a ton of regret?
'Cause I used to move you in a way that you've never known
But then I accused you in a way that you've never known
But you hurt me in a way that I've never known...

Gårdagen spenderades i Norrköping där Malin och jag hyrde en dålig film som vi inte såg mycket av. Vi bytte till en film med George Clooney, då spelar det ingen roll vilken kvalitet filmen har :). Efter ett spännande telefonsamtal slutade vi kolla på film,  och snackade skit som sig bör när minst två tjejer vistas i samma rum.
Vi tog en liten tur på stan idag, och jag var på förvånansvärt bra humör. Bankdosan har pajjat, så jag kunde varken kolla hur mycket pengar jag hade, ej heller flytta pengar om det skulle behövas. När vi kom upp på stan insåg jag att jag inte ens hade kortet med mig, men jag blev inte sur för det! Jag gick och fönstershoppade ett tag, gick för att fylla på parkeringspengar OCH HITTADE 200 KRONOR PÅ GATAN! Kul för mig tänkte jag! Sen gick vi in på HM, där jag genast fick syn på ett par skor som jag har drägglat över hur länge som helst. Det var sista paret, min storlek, de kostade 149 kronor, och jag visste att det var ödet.

(Hoppas att det här är okej att skriva :))