Sitter och kollar på en dokumentär om mobbning. Bland annat om en flicka som blev mobbad för att hon kom ut som homosexuell. Och det sorgliga är att det egentligen inte är något konstigt med det. Att det är vardag. Reaktionen när man ser något sådant på tv är inte "men herregud, pågår det här verkligen ute i världen?". Man är van vid det. Man är van vid att folk blir utfrysta på grund av att de blir kära i någon som har "fel" könsorgan?! Och folk kan bli utfrysta för att de inte tror på samma sak som tillhör normen. Eller en sån simpel grej som att de är födda på fel sida om en fjantig jävla gräns. Gång på gång har jag försökt skriva något som får folk att förstå. Gång på gång har jag suddat ut det. Jag tror aldrig att alla kommer förstå. Men jag struntar i att skriva nåt, för egentligen borde det inte vara svårare än såhär;

 

Ibland kan jag träffa jättehärliga människor. Som kanske har tagit lite tvivelaktiga beslut i livet. Och då känner jag precis såhär;

 

Har fått höra från flera håll att det finns folk som fortfarande läser min blogg. Ja, det är sant. Så för att inte göra folk besvikna är det väl dags att jag visar någon form av livstecken här! Jag har så mycket annat för mig än att skriva här bara, så att skriva massa strunt är liksom inte prio 1 i min almanacka.

 

Har hunnit med massa sen sist. Jag har flyttat, jag har varit i Turkiet och jag har påbörjat mitt heltidsvikariat på förvaret! Turkiet var ett helt fantastikt land, Alanya var en sjukt mysig stad och människorna var oförskämt snygga. Kommer definitivt åka tillbaks nästa år. Lägenheten är liten och mysig, och hyran är alldeles lagom billig.

Och jag trivs om möjligt ännu bättre på jobbet nu än vad jag gjort tidigare, och det vill inte säga lite!

 

Annars då? Skulle kunna skriva hur mycket som helst just nu känns det som, men jag har varit så seriös på senaste tiden så jag känner att det är bäst för oss alla om jag chillar lite ett tag nu. På söndag kommer jag vara bakis så då kan jag sätta igång och moralpredika igen. Tills dess ska jag äta godis, jobba, supa och dö lite.

 

På återseende.