Jag är nörd.
Jag älskar nördar.
Men framför allt, så älskar jag snygga nördar.
Hej, Matthew Gray Gubler.
Hej, Adam Brody.

 

 

I think my heart just lagged.

Imorse var det dejt med sjukgymnasten igen! Fick bli tåg dit, och det var bara lite försenat så ingen skada skedd där. Som vanligt när jag dyker upp där så får jag alltid skämmas eftersom jag aldrig tränar så mycket som hon vill att jag ska göra. Men trots det så blir knät bättre och bättre! :) Så jag borde ju verkligen skärpa till mig då mitt knä förmodligen skulle vara en miljon gånger bättre om jag bara tränade lite också, eftersom det uppenbarligen lyckas självläka på något konstigt sätt. Fick massa nya övningar som jag måste ta tag i nu, verkar vara riktigt roliga övningar för en gångs skull!

När jag skulle hem igen hade jag god tid på mig innan tåget skulle gå. Så jag satte mig i solen på perrongen och väntade. När tåget rullar in (I TID) inser jag; Jag har ju för bövelen inte ens köpt biljett!

Jag hade nu tre alternativ;

1. Strunta i tåget och vänta på nästa som skulle avgå bara 20 minuter senare, med risk för att det skulle bli försenat.
2. Hoppa på tåget och försöka gömma mig för konduktören så att jag skulle slippa betalning.
3. Hoppa på tåget och betala typ 140 spänn för att ta mig till Flen...

MEN. Konduktören var samma brud som hade kollat min biljett på förmiddagen, och eftersom jag är sjukt cool kände hon igen mig (vem känner igen en nolla liksom..?) och trodde att det var den här tågresan jag visat biljett på, så hon behövde inte se den igen... Moaha!

MAAAAALIN. Jag träffade MAAAAALIN idag. Dagar som denna spelar det ingen roll hur muppiga alla andra är, för Malin är bäst!

Har lite tid över, och jag tänkte nu dela med mig av händelserna som inträffade den 23 maj 2012. Numera känd som "dagen-då-karma-höll-på-att-slå-tillbaks-mot-Therese-och-för-evigt-göra-henne-till-världens-bittraste-människa." (Ni bör också ha tid över om ni ska läsa det här, för det är en hel Harry Potter-bok jag skrivit. Typ.)

Vi var i London. För att shoppa, kolla läget, men framförallt se Westlifen den 23 maj

Dagen började med att vi gick runt lite i Notting Hill och försökte hitta den ökända blå dörren (som inte ens är blå längre, så det kändes ganska hopplöst). Satte oss i parken, solade lite, gick hem och duschade. Nu var klockan runt... 14 kanske. Det var ganska varmt den här dagen, så vi borde ju äta något innan vi begav oss mot konserten. Insläppet var 18.30, så vi hade god tid på oss. Jag föreslog att vi skulle åka ganska snart till O2-arena, där konserten hölls, och äta där. För att vara på den säkra sidan.

Nej, sa mamma. ALLA kommer tänka likadant, och det kommer vara jättemycket folk där. Vi äter nära hotellet istället. Vi har god tid på oss, vad kan hända?

Folk som känner mig vet att jag är ganska pessimistisk av mig, så jag började måla upp ett scenario där tunnelbanan blev försenad, att kön in till konserten var alldeles för lång osv osv. Att vi skulle bli lite stressade och irriterade helt enkelt. Om det ändå bara hade varit så.

(Jag bör även tillägga att jag är ett hysteriskt, galet, fanatiskt Westlife-stalker fan som har lyssnat sönder deras skivor sen första låten släpptes för 14 år sedan. Jag blev besviken då Mark kom ut som bög för mina redan obefintliga chanser att någonsin få ligga med honom var då som bortblåsta. Jag började gråta när jag fick höra att Brian hade hoppat av, och blev förstörd när deras splittring var ett faktum. SÅ nördig är jag. Att jag dessutom har lika lång stubin som en gravid 14-åring gör mig ganska känslomässigt instabil. Detta är viktigt att ha i åtanke längre fram i inlägget, för att ni ens ska ha en liten susning om vilket humör jag var på när klockan var 19.40. Men åter till historien.)

När vi hade ätit färdigt var väl klockan strax efter 16 och vi begav oss mot tunnelbanan. Vi skulle hoppa på ett tåg, byta på stationen efter, åka några stationer, byta igen och det tåget skulle då ta oss hela vägen till arenan (med undantag från ett par 100 meter där vi skulle ha fått gå). Inga konstigheter.

Men nej. Första bytet gick bra. Sen brakade helvetet löst.

När vi skulle byta tåg andra gången möts vi av halva Londons befolkning som VÄLLER ut ur tåget vi ska kliva på. Ojdå, tänker vi. Det var ju inte bra. Vi förstod att det var nåt fel på tåget, men klev på ändå IFALL tåget skulle börja rulla. Annars kunde vi ju bara lika gärna stå där och diskutera hur vi skulle göra istället. I högtalarna fick vi nu höra att hela linjen var avstängd pga ett trasigt tåg på linjen. Det var bara att kliva av tåget och försöka ta sig upp från plattformen. Vilket halva London också försökte göra. Vi gick nu tillbaks till tåget vi nyss hade åkt med, för att på det sättet åka några stationer längre och resa på annat sätt därifrån. Vi gör detta, kliver av några stationer senare och frågar personalen vilka bussar vi kan ta till O2-arena eftersom Jubilée-line är avstängd.

Personalen tittar frågande på oss och säger att linjen inte alls är avstängd, att det gäller den västra delen av banan. De säger åt oss att ännu en gång kliva på tåget som vi nyss åkt med, åka en station till och byta till Jubilée-line där. Inga konstigheter.

När vi kliver av en station senare möts vi av halva Londons befolkning igen, och en miljard säkerhetsvakter. Jubilée-line är visst avstängd. Nu letar vi upp ytterligare en personal, och han har mer koll. Vi ska nu ta pendeltåget till Greenwich, byta till buss där och åka med den till O2-arena. Inga konstigheter.

Vi hittar tåget. Hittar en konduktör. Frågar om det stämmer att vi ska åka till Greenwich osv osv.
Nej nej, säger han. Vi ska åka till Canary Wharf, därifrån skulle vi byta till... (här var jag så upprörd att jag hade slutat lyssna. Och klockan var väl 18.00 vid det här laget. Det är insläpp om en halvtimme.)

Hoppar på tåget. Kliver av i Canary Wharf. Nu skiter vi i det här. Vi haffar en taxi utanför stationen så får han köra oss hela vägen fram. Pessimistisk som jag är (och vid det här laget har min pessismistiskhet nått nya, tidigare oanade höjder) tvivlar jag på att det är lika lätt att "haffa" en taxi ett par mil utanför centrala London som det är mitt inne i smeten. Men än har jag inte förlorat hoppet, så vi kliver ut på framsidan av stationen.

Där möts vi av det här:

Tiotusentals löpare som deltar i ett välgörenhetslopp av något slag. Varenda gata runt stationen är avstängd. Inte en taxibil i sikte. Här nånstans brister det.

Nu måste vi försöka hitta ett centrum av något slag. Vi har ingen aning om vilket håll vi ska åt. Bör tilläggas att Canary Wharf är typ lyxigaste området i hela London (eller nåt), så vem som helst kan inte vistast där. De hade bommar och grejjer, med vakter som släppte in bilarna. Mamma (som vid det här laget är lite lagom upprörd) går fram till en av vakterna och försöker få honom att fixa en taxi åt oss. Taxi är inte bra säger han. Ni måste åka båt.

BÅT?!?!?!? Här vill jag gråta. Men folk säger att jag är vuxen, så då får man inte gråta.

Letar upp hamnen. Hittar båten. Står i kö. Nu är klockan 19.00. Det har varit insläpp i en halvtimme.
Väntar på båten. Frågat personalen när båten går. När den kommer hit, får vi som svar.
NU har jag förlorat hoppet.
Väntar lite till. Båten kommer. Båten åker iväg. Båten stannar på 5 hållplatser.
BÅTEN ÄR FRAMME.
Vi springer av båten. Som tur är så ligger arenan precis vid vattnet, så det var bara att springa upp för en liten backe så var man framme. Nu är klockan 19.40. Konserten började för tio minuter sen.

Upp för backen. Möts av det här: (Och här kan ni pausa, titta på bilden och fundera på vilket humör ni tror jag är på nu.)

HUUUR kan det fortfarande vara så lång kö?!
Fortsätter köa.
Börjar bli lite fundersamma och tänker att det här kanske är kön till ståplatserna, som alltid brukar vara längre. Vi hade ju faktiskt sittplatser. Jag och syrran lämnar nu mamma i kön för att leta upp några vakter som kan berätta om vi är rätt.

VI STÅR I FEL KÖ. FEL KONSERT. O2-arena är tydligen typ AAAASSTOR, och det var fler konserter där den här kvällen.
Nu är klockan 19.55. Ringer till mamma; SPRING FÖR HELVETE VI ÄR FEL!

Letar upp entrén. Springer upp för trapporna. Hittar rätt sektion. Springer ner för trapporna. Hittar våra platser. Förbandet avslutar precis sin sista låt. Klockan är strax efter 20. Westlife går på om ca 30 minuter.

Thank you Jesus.

Jag har ett litet problem. (Egentligen är det ett ASSTORT problem, men folk har en tendens att bagatellisera allt som jag tycker är skitviktigt, så jag väljer att skriva "litet problem" för att undvika folkstorm).

EN GÅNG för längesen (valborg 200...8/9, typ) hade jag lite ont i ryggen. Så jag vaknade på morgonen, tog en alvedon, satte mig i soffan. En halvtimme senare spydde jag som en gris (ursäkta min franska). Sängliggande ett helt dygn och jag har nog aldrig haft så ont i kroppen i hela mitt liv. Efter detta har jag fått för mig att det var för att jag åt värktabletter på tom mage, och är nu alltså livrädd för att göra detta. Eftersom jag äter konstant brukar inte detta vara ett problem. Om man inte vaknar av huvudvärk kl 4 på morgonen, vilket jag gjorde idag. Upp ur sängen, öppnar skafferiet, hittar lite flingor samt en burk russin som jag frenetiskt börjar skopa in i munnen. Är då så trött att jag inte ens kan öppna ögonen, så jag tror att det var flingor iaf. Kattmat brukar lukta konstigare...

Så hädanefter tänker jag skylla min eventuella viktuppgång på att jag måste äta flingor och russin kl 4 på natten så fort jag har lite ont.

Alltså, ibland fattar jag verkligen inte hur folk kan orka vara så arga och irriterade på småsaker.

Helt appropå ingenting egentligen; typ Justin Bieber. Visst, jag har full förståelse för att folk har svårt för hans musik. Men att de orkar gå så långt som att driva hatkampanjer? Vad har pojkstackarn gjort?

Bitit huvudet av djur på scenen? Nej just det, det var Ozzy Osbourne.
Misshandlat sin flickvän? Nej, Chris Brown.

Tjänat 55 miljoner dollar och sålt 15 miljoner skivor? Ja.

Lägg energi på något annat istället så kanske ni faktiskt kan göra någon nytta här i världen.

16 poäng på besiktningen för snart ett år sen.

Körförbud.

Trasig växelspak.

Avställd.

MEN som jag har kört med den här bilen. Otaliga turer upp till skolan, lika många hem. Hultsfred. Peace and Love. Göteborg. Överallt och lite till. 750 kronor var hon värd. Johannes frågade om jag var nöjd med köpet (betalade 20 000 för bilen våren 2007. Sen dess har jag kört ca 6000 mil med bilen). Ja, jag är mer än nöjd.

Hejdå pärlan.

 

Prinsen flyttar till Flen!
Sverige vinner Eurovision!

Supersvensk som jag är så är jag i extas just nu.

Herregud. London. Vilken underbar stad! Hade blandade känslor innan vi åkte dit, då jag vanligtvis har svårt för storstäder, typ Stockholm. Och London är en vääääldigt stor stad jämfört med Stockholm. Men jag blev minst sagt posivit överraskad! Alla var så sjukt trevliga, så det var svårt att hitta något att bli sur över (förutom när en resa som skulle tagit max en timme istället tog 3 timmar, och vi trillade in på Westlife konserten strax efter kl 20, när den började 19.30... Bara förbandet dock, så vi missade inget viktigt.)

Har hunnit med en massa den här veckan!

• Shopping till förbannelse
• London Zoo (var tvungen att fota varenda orm-akvarium för att försäkra mig om att "Harry Potter-ormen" kom med på bild. Eftersom jag inte fick åka till tågstationen och fota plattform nine and three quarters. Glömde jag säga att jag gillar Harry P?)
• Massa sevärdheter

OCH WESTLIFE. VIKTIGAST AV ALLT. WESTLIFE.

Herregud vad bra det var. Och gud vad jag hatar att anledningen till att vi åkte till London för att se dem var för att det är deras sista turné någonsin. Och den kommer inte ens till Sverige.

Ja, jag grät. Iaf till 5 låtar. Glömde jag säga att jag älskar Westlife?

Älskar att va såhär riktigt supernördig.

 

Och som avslut tänkte jag att vi skulle få titta på en av de vackraste människorna på jorden. Och det är ju inte heller jättetråkigt att han har en grym röst också. (Och för er som är skeptiska så kan ni väl försöka bortse från att det är en Westlife-kille som sjunger, och bara fokusera på att det är en väldigt fin låt? Puss!)

 

 

Tänk att det krävs så lite anstränging för att göra en annan människa glad. Och tänk vad värmande det lilla ordet "tack" kan vara.

Ta hand om varandra, var snälla, ha kul.

---

Åh herregud. Vet inte HUUUR många gånger jag har sett den här videon. Den här gången började jag stortjuta redan vid första bildtexten. Pallar inte mer, godnatt!

Shit pommes frites. Ovanligt många har på senare tiden frågat hur det går för mig med kärleken. Jag har alltid samma svar; "det går inte alls, jag vill verkligen inte och jag har absolut inte tid!"

Varför?

I måndags jobbade jag 14.15-22 på migrationsverket. En dag som denna försöker jag sova relativt länge då jag faktiskt blir ganska trött framåt kvällen annars. Så då blev det inte mycket annat gjort.
I tisdags sov jag jääättelänge, åkte till Norrköping, sprang vårruset kl 19, färdig 19.25 (sprang på 25.25, riktigt nöjd över den tiden faktiskt), åkte hem, duschade, började på migrationsverket 21.45. Jobbade till 07. 15 (bör tilläggas att det är VAKEN natt som gäller där).
Åkte hem, sov ca 3 timmar, upp och jobba på Ica 12-20.

Jag har varit förberedd på den här veckan länge, då jag självmant tagit på mig alla dessa jobbtider och faktiskt känt att det fungerar. Men igår var jag lagom stressad på jobbet då jag inte alls hade hunnit med allt jag borde gjort. Så när Tomas från räddningstjänsten kommer in för att handla kl 17.20 och frågar om inte jag ska börja jobba där 17.30 vet jag med all säkerhet att så inte är fallet, för jag har stenkoll på alla mina jobbtider den här veckan och visste att det stod "Natt rtj 18/5" i min almanacka. Och det gjorde det. Kruxet var bara det att hos dom stod det den 16/5. F-A-N-tastiskt. Men det löste sig, jag stämplade ut på Ica till 19.59, hoppade upp på cykeln och trillade in på räddningstjänsten ca 20.04. (Och för att rentvå mitt samvete så hade jag faktiskt INTE skrivit fel datum, uppgifterna jag hade fått var på den 18/5, sådetså. Nog för att jag är ganska asvirrig för det mesta, men jobbtider är något jag har stenkoll på i 98 % av fallen).

Flen kände nog på sig att jag inte var mentalt förberedd på att jobba natt, så det blev lugnt och jag fick sova hela natten utan ett enda larm. Välbehövligt.

Nu har jag varit hemma i 45 minuter, och om 75 minuter ska jag vara på Ica igen. Till kl 21.15. Röd dag idag också, klirr i kassan!

Och imorgon är det freeeedaaag mmmmmhmhmhmhmhm! Då ska jag bara jobba 8.30-16.30.

Men nu vill jag bara förtydliga att jag faktiskt inte alls gnäller över att jag jobbar såhär mycket. Jag tycker det är riktigt roligt! Men det här är mest ett offentliggörande av mitt val att leva i ensamhet en lång tid framöver. Jag kommer inte ens ha tillfälle att vara en crazy cat-lady, då min katt förmodligen kommer dö av svält och bli uppäten av flugorna på balkongen (som för tillfället iofs verkar ha tagit semester).

SEN ÄR DET HELG.
SEN ÄR JAG LEDIG.
SEN SKA JAG TILL NORRKÖPING.
SEN SKA JAG TRÄFFA MIKAELA.
SEN SKA JAG TILL LONDON.

Hejdå.

Det är tunga dagar för sportvärlden.

Engelsk Speedwaystjärna död.
Norsk forbolsspelare död.
Christian Olsson lägger av.
Norge vinner över Tyskland i hockey med 12-4.
Och Camilla Henemark dejtar hockeystjärna.

Kämpa sporten.

Folk som känner mig vet att jag har en förkärlek till bilar. Speciellt originella, sportiga, gamla eller bara assnygga bilar. Eller ja, allt som inte är typ en Ford Kaa i princip (fötlåt Nattis om du läser det här, men det är en väldigt liten bil...). Så min reaktion som lät något i stil med "VADFANIHELVETEVARDETDÄR?!" när jag fick se detta monster parkerad utanför kastrullhäxorna är inte så jättekonstig;

Efteråt hade jag samma känsla som man har när man har sett en kändis på stan ungefär. Världen var plötsligt lite mer färgglad.

Jaja. Om man jämför med Mikaela så är jag ganska bra på att uppdatera min blogg. Men jag är fortfarande ganska dålig.

I fredags hängde jag lite i Norrköping. Träffade världens bästa Victor, och åt så mycket skit att jag fortfarande hade ont i magen på lördagkvällen. Då blev det tjejhäng med Sofia och hennes vänner, riktigt trevligt! :)

Idag åt jag ännu mer skit, inte lika ont i magen nu dock. Vilket är ett sjukt dåligt tecken, det betyder förmodligen att kroppen börjar återanpassa sig till att bara få i sig onyttigheter. Men lite duktig har jag dock varit, en sväng runt Lida med Sofia och Johanna samt att snabbt axelpass på gymmet gör att det känns lite bättre. Kvällen har spenderats i Sofias och Linus soffa där vi såg Rango, åt ännu mer tårta och bara myste. Och nu när klockan är 22.22, hör och häpna, ska jag ge mig ut på en löptur! Försöker ju vända på dygnet då jag ska jobba mycket natt/eftermiddag den här veckan, så det är den här tiden på dygnet jag hinner göra saker. Inte så roligt kanske, men nöden har ingen lag!

Tjoflöjt!

Ahmagadd. Den här veckan skulle ha varit lugn. Jobb 16-19 i tisdags, annars mest chill. Istället blev det jobb måndag 9-16, tisdag 8-15, onsdag 13-22 och idag torsdag 14.15-22. Mycket nytt, och ganska utmattande att vara glad och serviceminded hela tiden (till skillnad från Ica där jag bara får höra att jag är bitter och trött hela tiden.. ;P). Och att lyssna på massa historier hela tiden gör en ganska mör i skallen.

Men NU är det tamejfan helg. Firade det med att trycka i mig en Marabouchokladkaka (ja, 200 gram...). Ny smak - jordgubb! Fräscht och gott! Imorgon blir det bak-kalas och en tur till Norrpan, som sig bör på en helg! :)

Äsch. Det blev ingen massage. Det blev en cykeltur i regnet till Ica, inköp av tårta och vidare mot jobb på migrationsverket! Sjukt bra födelsedag! :)

För er som gick SMO14; Tänk er att jag gör exakt samma saker som jag gjorde inne på Smältaren. Hänger med sköna människor, dukar fram mat, städar köket och bara tar hand om allt som har med trivsel att göra. Nu får jag jobba med det! Could you ask for anything more? Tveksamt.

Aaah. Big Brother. Fotbad. Jordgubbar. Choklad. Cashewnötter.

Uppladdningen för min 24-årsdag är på topp! Om vädret är bra imorgon tänkte jag starta dagen med en morgonpromenad, lyxfrukost på det, vidare till min välförtjänta helkroppsmassage som jag givit mig själv i födelsedagspresent (nej, jag har aldrig i hela mitt liv fått en riktig massage. Att någon kommer och petar en på axlarna i 2 minuter räknas inte...)! Sen drar jag vidare mot jobb, 13-22! :) Känns som att jag borde bjuda på någon form av tårtliknande tilltugg... Återstår att se!

Och så har vi de här dagarna då allting bara är så sjukt bra.

För att utomstående ska förstå följande inlägg kommer en snabbförklaring om vad jag pratar om (det här är egentligen så oviktigt så det är löjligt, men ändå). Vi ska åka till Kvarsebo i sommar. Där är det fest. Då måste man lyssna på musik. Gänget taggar till detta genom att bygga upp playlisten med sjukt stort P!

Inom loppet av bara några timmar har jag nu fått två påhopp angående min musiksmak och mina val av låtar på Kvarsebo-spellistan på Spotify. Nu bör jag nämna för den som inte har förstått det, att min musiksmak är mitt liv. Att säga att jag har dålig musiksmak är som att onödigförklara mina 24 år här på jorden. Eller säga till Peter Siepen att han klär sig alldeles för extremt. Och eftersom jag är dålig på att ta onödig kritik (speciellt när jag tycker att folk har fel och inte fattar ett piss, vilket är i 99 % av fallen), men samtidigt försöker göra alla nöjda och glada, har detta händelseförlopp tre utvägar;

Den vuxna, vilket betyder att jag tar bort låtarna som folk inte förstår sig på och nöjer mig med att lyssna på min awesome musik i min ensamhet när ingen annan är med.

Den barnsliga; jag lägger dit ÄNNU FLER låtar som jag vet att folk inte uppskattar. Takida, Jimmy Jansson och typ Shirley Clamp brukar falla under den kategorin (och då gillar inte ens jag Shirley Clamp, men är beredd att offra mig bara för att vara extra barnslig och få de andra att lida).

Den tjurskalliga; jag gör en egen playlist och sitter med spotify i mobilen under hela veckan.


Jag började med att försöka vara vuxen. Men jag är egentligen ett tjurskalligt barn, så bli inte förvånade om det inom en snar framtid börjar trilla in låtar som går något i stil med "gung-gung-gunga...". Sen har jag hjärntvättat hela gänget till Jimmy Jansson-dyrkande bitches!

Puss på er, ses i stugan ;)

Wahwah. Orkar egentligen inte skriva. Men en snabb update kan vi ta.

Tjejkväll i lördags. Vi åt tacos tills vi svimmade. Sen åt vi godis tills vi dog. Mellan det hann vi med lite bastu och filmtittande. American Pie - Reunion bland annat. Grym film.

I söndags blev det mini-Smo-reunion. Anna, Jimi, Jojje och Rosanne på besök i lilla Flen! Riktigt skönt att träffa alla igen, fantastiska människor det där! :) Även då blev det en hel del mat. Pizza, bullar och glasstårta-isch.

Och idag var första dagen på nya jobbet! (Nej, jag har inte slutat på Ica, kommer inte göra det heller. Men extrajobb är alltid trevligt.) Migrationsverket, för er som missat det. Sjukt mycket att hålla reda på, men förhoppningsvis ska något lyckas fastna på de här 3 första introdagarna. Tror det kan bli riktigt bra det här!


That's all folks!

JAG är typ världens lyckligaste för världens bästa Josefine ska bli mamma! :) Puss och grattis till henne och Patrik!

Jag gillar att känna mig lite smart på morgonen. Tittar på Rix Morgonzoo, de har en tävling med massa ljud och så ska man gissa vilken europeisk stad det är. Snubbe ringer in och frågar om det måste vara en europeisk stad. Och det måste det ju såklart. "Jaha, för jag hade tänkt att gissa på Wien i Österrike men det ligger ju inte i europa..."

Jösses.

Känns som en bra dag idag! Kan det bero på att jag startade min morgon på precis samma sätt som Rebecca Black? Mest troligt. Eller, så är det för att jag vaknade och var förberedd på Sibirisk vinter utan mitt fönster. Men solen skiner än så länge så det kan bli hyfsat behagligt att ta sig till jobbet idag :)
Har bestämt mig att ta en vilodag från träningen idag. Mest för att jag egentligen inte hinner efter jobbet idag, men jag känner att mina knän, min fot, min rygg... ja, det mesta egentligen, behöver en paus. Så kör vi stenhårt imorgon istället ;)

Tjoho! Fick äntligen med mig Johansson ner till brottarfysen! Det var exakt lika jobbigt som jag minns det. Trots det hoppas jag att han inte är skrämd för all framtid och vågar sig dit fler gånger.

Har känt av en smygande smärta i foten hela dagen. Nojig som jag är misstänker jag stressfraktur. Eller bara lite ont då jag tog en morgonjogg igår, jobbade, åkte och klättrade, och sprang lite till på kvällen. Så nu när jag tänker efter kan det vara vad fan som helst.

Nu är jag otroligt sugen på blodpudding. Konstigaste cravingen ever. Man skulle nästan kunna tro att jag var gravid. Då skulle jag hamna i samma sällskap som Junfgru Maria. Vilket vore ganska coolt.

Ja, klockan är 06.30, jag börjar jobba kl 8, och jag har alltså varit vaken i 1,5 timme redan bara för att jag var tvungen att släpa mig ut på den där förbenade morgonpromenaden. Kände att jag var lite slow nu på morgonen, så det fick bli en morgonjogg istället för att skynda på det hela lite.

Idag känns effekterna av gårdagens gympass riktigt bra! Har svårt att motivera mig själv att ta i ordentligt när jag tränar själv. Brukar oftast bli så att jag lägger av när det börjar kännas lite jobbigt. När man dessutom ska bänka själv vågar jag ju knappast försöka överprestera, för det kan leda till att man inte får upp stången och den landar på bröstet och man kvävs till döds. Det är inte jättebra. Men idag känner jag av en smygande träningsvärk i både bröst och biceps, så något måste jag ju ha gjort rätt!

Nu är det tänkt att jag ska duscha också. Eller som Petra så fint uttryckte det igår; "Jag måste gå, jag luktar ju äckligt".

Well let's just say it's a fork and a knife
there is one thing on my mind, one thing all the time, I got to fill my mouth
got no favorite meal, I say every meal is clean if it fills me up for real
my belly's big and it's just a start, my appetite is my heart
and when I had enough I just through up and laugh.

Sometimes it feels that I could kill for desert.

(Millencolin - The story of my life)

Aaaah fuck. Sjukt dålig dag idag.

Matintaget spårade framåt kvällskvisten. Enorma mängder fruktsallad och glass, toppa det med en ölkorv och 3 dagar gamla ostbågar när jag kom hem så har ni min kvällsmiddag uppdukad. Jag har inte ett uns av disciplin i mig när jag väl har börjat. Så bara för det tänker jag tvinga mig iväg på en morgonpromenad innan jobbet imorgon. Och så får det bli en springtur på kvällskvisten.

Buäh.

Valborg igår. Började med en jobbdag, en snabb löprunda på det, och sen begav jag mig till familjen Ledenvik där det vankades grillat!

Efter maten delade vi på oss; killarna gick för att se fotboll, vi tjejer hamnade hos Frida och kollade Grease. Supermys! Eftersom jag fått för mig att vara nyttig i x antal veckor framöver avstod jag helt från alkoholen. Så gårdagen var en bra dag!

Den här dagen började med en morgonpromenad runt Lida. Hem, käka frukost, sova på balkongen i det underbara vädret, sen var det dags för käk med gänget. Mot Ansgarsgården för att äta upp maten och även lira lite boll! Idag var en sämre dag när det gällde ätande, lyckades trycka i mig 3 pizzadegsbröd inom loppet av några minuter. Inte bra, men sjukt gott. Något som var desto bättre var att jag vågade snöra på mig fotbollsskorna och lira lite boll, för första gången sen jag blev halvt enbent. Och knät skötte sig galant! :) Visst, nu var det inte en match på liv och död, vi stod mest stilla och lattjade lite, men bara det är en bedrift att lyckas genomföra!

Nu blir det en snabbsväng till gymmet för att träna bort min brödbebis som växer i magen (och ja, jag laddar som vanligt upp med lite E-type. Idag är det låten Life som får boosta mig lite!), vidare till Ica för att möta upp Frida, och ikväll står Grease 2 på menyn.