Jagvilljagvilljagvill

Hultsfred, Peace & Love, Arvika...
Jag skiter i vilket, det enda jag vet är att jag i sommar ska åka på festival igen.
Jag vill andas festivalluft (bajamajor, kiss och -om vi har otur- lite regn).
Jag vill skapa festivalminnen som detta; Hultsfredsprästen. Vår frälsare.




Six feet from the edge

Sjätte mappen, sjätte bilden var det.
Då ska jag alltså skicka vidare utmaningen. Undrar om Johannes har några bilder... och Malin uppdaterar inte...
Så skärpning! Ni är båda utmanade!





Kompott

Det var ett tag sen jag skrev, så det här blir ett väldigt ostrukturerat inlägg med massor av saker

Inatt drömde jag att jag hade ont i magen. Tillslut insåg jag att det inte var en dröm då jag vaknade av att jag trodde att någon knovhögg mig i magen. Sov 4 timmar inatt och började 07:45. Pulsade till jobbet i snöstorm. Men dagen flöt på bra, och lagom till 16.30 när jag skulle sluta kom Fredrik och Josefin upp och jag fixade skjuts hem!



När jag stod i posten idag dök det upp ett välbekant ansikte inne på ica. Rickard, en gammal barndomskompis hade hittat in till storstaden. Jag mår alltid lika bra av att träffa gamla vänner sådär. Det känns bra att man kan prata som om man träffades varje dag, när det egentligen var flera år sedan. Det värsta som finns är pinsam tystnad mellan två människor som en gång i tiden var jättebra vänner.



När det kommer in en berusad människa på ica kan - och ska - vi neka denne att köpa alkohol (av förklarliga skäl).
Men vad skulle hända om det kom in en överviktig människa som ska handla 4 liter cola och två chipspåsar, och jag vägrade sälja detta till ovanstående? Det skulle bli ett herrans liv i hela Sverige, det skulle bli tal om diskriminering och jag skulle förmodligen få sluta på ica.
(Nu menar jag inte att jag tycker illa om överviktiga människor på något sätt, men jag ska förklara mig)

Matmissbruk är minst lika allvarligt som alkoholmissbruk. Jag antar att jag inte ens behöver nämna alla sjukdomar man kan få, gå in på aftonbladet och kolla upp det istället. Men varför är det just alkohol vi inte får sälja?

När det kommer in gamla damer som pratar helt obegripligt för att lungorna och stämbanden är helt försörda av 60 års kedjerökande, då går jag snällt och vänligt och hämtar två paket hårda röda prince.

Är det för att alkoholister är jobbiga för allmänheten? Alkoholister håller sig oftast till sina parkbänkar eller tågstationen, och man kan då undvika dessa platser. Men rökare får blåsa sina rökmoln i ansiktet på mig lite varsomhelst. Och förstår inte att jag stör mig på dem. Jag menar inte att jag hatar rökare heller, då många av mina vänner är rökare. Men missbruk som missbruk liksom.

Så varför just alkoholen? Borde inte Frida stoppa mig i kassan när jag köper en 200-grams chokladkaka för tredje gången den här veckan? För jag har ett uppenbart dåligt förhållande till chokladen.

Diskriminering är vad det är.



I did have 5 friends...

Jag vet att valet är över för längesedan, och att det blev som jag ville. Men detta gör mig varm inombords.


Om du vågar knysta så skriker jag högre än vad två öron klarar

Jag satt och zappade lite, och fastnade vid en reklamsnutt. Det jag fastnade för var nog ordet "Eskilstuna". Då slog det mig. Jag har glömt bort Kent. Det är ett helt fantastiskt band, och den 24 december hoppas jag att det ligger ett litet, fyrkantigt paket under julgranen, som bör innehålla Kent-boxen. Det är det enda jag begär av julen.

Rönnbären är extra sura i år




SERIÖST. Jag fick 79 poäng. Ett ynka poäng mer och jag hade hamnat ett steg upp på skalan.
Surt sa räven, men jag fick i alla fall över 1.0.

And I think to myself, what a wonderful world

Med alla dessa finanskriser och miljöförstöringar vi har nu för tiden, skulle jag vilja röra om lite här på jorden. Avskaffa ALLA makthavare och "know-it-all's", och ersätt dem med dessa 3 personer:


Bob Geldof: musiker, kompositör och sångare som även är välgörenhetsmannen nummer 1 med Band Aid, Live Aid och Live 8 på meritlistan.
Oprah Winfrey: Man kan inte tycka illa om världens snällaste, mest osjälviska och givmilda människa som någonsin funnits. Det finns inte ett problem hon inte kan lösa.
Al Gore: Bye Bye miljöförstöringar.

Ässet i rockärmen:
Barack Obama: Än vet vi inte vad denna man kan åstadkomma. Men jag känner på mig att det är stordåd. Om inte, får vi väl helt enkelt avskaffa honom också.

Jokrar:
Ernst Kirschteiger: Världen skulle vara så mycket gladare och mysigare.
Michael Moore: Otrolig dokumentärfilmare som skulle avslöja och hänga ut varenda bov och bandit som fanns.
Louis Armstrong: "What a wonderful world" skulle vara den enda låten som sändes i radio.


Sim salabim, så har jag skapat en bättre värld!



When the sun shine we'll shine together

Johansson skrev ett så gulligt inlägg (ja, jag bara antog att jag tillhörde gruppen människor som han skrev om. Det känns bättre då, haha.) att jag blev inspirerad till något liknande.

Vissa vänner väljer man för att man måste. Om man tvingas ihop med en grupp människor (jobbet, klassen, laget) väljer man ut en grupp människor ur den gruppen, och de blir ens vänner. Men om man byter jobb, går ut skolan eller slutar spela märker man om det verkligen var riktiga vänner, eller om man bara umgicks för att ovannämnda samlingspunkt var det enda man hade gemensamt. Detta betyder inte att man bara slutar tycka om människorna, de har ju trots allt varit en del av ens liv. Men man blir mer som bekanta istället.

Sen finns det de vänner som man väljer för att man vill. För mig finns det en liten skara människor som jag kan kalla mina vänner, och när det gäller dem spelar det ingen roll vart jag jobbar, eller om jag tränar pingis. De kommer alltid vara mina vänner. Jag kommer alltid må bäst med er. Jag kommer alltid ha kul med er, och "Umbrella" är tillägnad er från mig.
Ni vet vilka ni är.

ÄNTLIGEN

Mitt MSN:ande har varit dåligt de senaste... åren. Men äntligen (och som vanligt) har Johannes och jag haft en konversation som bör visas för hur många som helst. Okej, min humor är inte den bästa, men det finns det ingen som har påstått.


Vad vill du jag ska göra då? Klä mig som tjej och dansa hula hula?

Disneyfilmer top 5

Förstaplatsen kräver ingen motivering.

  • 5. Pocahontas
  • 4. Skönheten och Odjuret
  • 3. Ice age 1&2
  • 2. Hitta nemo
  • 1. Lejonkungen

They say you never miss the water until it's gone

HEMMA. Efter en vecka i Afrikas vildmarker är vi så tillbaka till civilisationen. (Tyckte det lät mer spännande så än "Afrikas största turistland"). Hur som helst. En välbehövd semester från Sverigevädret var precis vad min kropp behövde. Jag vill inte påstå att jag är brun, men jag har fått värme och det är huvudsaken.

Det har inte hänt så mycket egentligen, för vi gjorde det vi skulle: åkte till solen och sov i en vecka. Men lite äventyr hann vi med.

Det började redan på vägen till Arlanda. Att hitta till parkeringen var inte det lättaste, men efter många om och men satt vi tillslut på planet. Vädret och planet skötte sig utomordentligt, det enda hindret vi stötte på under vägen var en bråkig passagerare som nästan orsakade att planet fick landa i Italien för att han var en säkerhetsrisk. Men ingen skada skedd där.

Hotellet var helt okej, men eftersom det var 4-stjärnigt hade jag förväntat mig lite bättre. Men vi såg inte skymten av en kackerlacka, vi åt oss mätta varje dag och poolen var överdrivet svalkande. Alla hemlösa katter störde oss inte alls, vi funderade ett tag på om det på något sätt gick att smuggla in katter i Sverige. Men vi övergav den idén ganska fort. Värre var det med hundarna. Jag har aldrig varit en hundmänniska, och kommer inte bli det efter det här. Efterhängsna och loppbitna var vad de var.

Annan världsdel betyder helt andra människor och helt annorlunda kultur och religion.
Vi har blivit erbjudna diverse konstiga cigaretter, blivit väckta av "bön-sången", blivit förföljda i affärer och köpt en massa onödiga saker. Då jag inte visste vilka kläder jag fick ha på mig i ett muslimskt land, slutade det med att jag gick runt i fotbollsshorts och slitna t-shirts större delen av resan. Oron över detta när jag skulle packa gjorde att jag glömde både vanliga byxor och KAMERAN! Men vi inhandlade en billig kamera med film i, och skämdes varje gång den gjorde det snurrande, burrande ljudet när filmen spolades fram. Mysigt med Old-school ändå.

Som alltid är det borta bra, men hemma bäst. Vi har haft det jättebra, men jag hävdar fortfarande att Grekland is the shit. Kanske Sverige också.

Och just det. Den enda vettiga kanalen där nere var polska musikkanalen VIVA, och det spelade konstan en låt med Rihanna och T.I: Live your life. Om den är ny vet jag faktiskt inte, men så OTROLIGT skön.

Efterlysning #2

Jag efterlyser alla dokumentationer av fredagskvällen på amazon/hos Frida. Bilder, videor...ljudupptagningar? Ladda upp på bloggar, facebook och bilddagböcker och länka till mig!

RSS 2.0