Okej. Nu har jag lugnat ner mig lite. Det är inte så himla farligt att plugga. Men ibland är det förbenat tråkigt.
Det blir bättre. Det blir bättre. Det blir bättre.

Och ikväll har jag avklarat ännu en match med Valla, denna gång mot Gropptorp. Jag är nöjd över både min egen och lagets insats, och en förlust med 2-1 var inte rättvis. Mör i kroppen är jag, och äcklig som jag är har jag inte hunnit duscha än, då Robin och jag har ägnat hela kvällen åt en storstädning av lägenheten. Blir nog en belöning för det imorgon.

Böö.
Jag är inte alls motiverad att fortsätta plugga. Tror inte riktigt att det är det här jag vill egentligen. Det enda jag vet är att jag INTE vill ha ett vanligt 9-5 jobb, + att jag ska tjäna jävligt bra på det jag gör. Kanske man skulle hoppa av, jobba ett tag till och fundera på saken?

---

Och appropå plugget. Idag fick jag höra något så absurt att jag inte visste hur jag skulle reagera.
"Vadå, bjöd han dig på plankstek? Gud vad vidrigt. Det är ju sånt de äter i sånna här små hålor med en stor stark till. Och så har dom typ pulvermos och pulversås till. Du skulle ha tagit en pizza istället".
Och det fanns ingen som helst ironi i denna konversation.
Så nu ska jag och min bonde mjölka korna, slänga ihop plankstek med pulvermos och pulversås, och fundera på vilken pizza vi ska äta när vi firar 1,5 år på fredag.

Simma lugnt, stackas lilla småortsfolk. MU!

Jag spelade fotboll igår, för första gången sen juni. Jag spelade MOT Flen, MED Valla. Inte konstigt att jag var en aning vilsen på planen. Men det gick relativt bra ändå, och det känns i benen idag. Skönt!

Egentligen borde jag sitta och lyssna på min lärare nu som har genomgång här, men det är bara massa basics och jag har bättre saker för mig. Typ det här.

Jag minns det som om det var ïgår. Jag var väl runt 11 år, och vi hade precis fått parabol. Med den kom en massa nya kanaler. Självklart var jag ju tvungen att kolla in utbudet så fort jag bara kunde. Jag fastnade för MTV. Jag var inte helt retarded, jag visste ju vad MTV var men det var ju bara för att kompisar hade haft det innan mig. Det var bara något man zappade förbi.

Innan MTV hade jag ju bara hört Rix FM och Radio Match (någon som kommer ihåg denna förresten? MYCKET bättre än RIX, och ändå lades den ned), och där spelades bara Uno Svenningson och Eric Gadd.

Jag satte mig ner för att kolla in vad det fanns för musik utanför Sveriges gränser.
Då kom den.
Den började med en ensam gitarr, och några tilltuffsade män i en sliten cab.

Jag minns att jag tänkte: det här är det bästa jag någonsin har sett och hört.

Och här är den.

Jag är besviken.
Besviken på mina vänner som inte tar sig tid att blogga, när jag ligger här på min dödsbädd. Och det enda ljuset jag ser i slutet av tunneln är ett X2000. Jag kan knappt lyfta på armen för att dricka ett glas vatten, ändå kan jag plita ner ett litet blogginlägg för att ni ska veta hur synd det är om mig. Känn er älskade.

Skämt åsido, så allvarligt är det inte. Men jag är faktiskt sjuk, och har inga nya blogginlägg att läsa. Boring as hell.
Skolarbetet kan jag inte heller ta tag i, jag har för mycket snor i huvudet för att något annat ska få plats.
YUMMY.

Mitt schema imorgon ser ut som följer:

• 8.00 - Lämna katten hos veterinären i K-holm
• 9.05 - Tandläkaren i Flen
• 10.00 - Frisören

Och därefter ska jag hinna med att skriva om ett referat, fila på en intrevju, läsa lite kurslitteratur och vara EXTREMT förkyld. Wish me luck.

---

På tal om inget alls.
JAG har i princip redan klurat ut vilka roller alla ska ha i de olika låtarna som
JAG har som förslag till musikvideorna.
Lite smått överambitiös var ordet.

För någon/några veckor sedan hade jag, Malin och Frida dragit ihop en tjejvinkväll hemma hos den sistnämnda. Då började det pratas om att göra en musikvideo inom gänget. Killarna gör en och tjejerna gör en. Visst, det lät ju som en jättebra idé sådär på småtimmarna.

Nu låter det som en ännu bättre idé! Varje gång jag hör en bra, glad låt som har en story får jag upp bilder i huvudet om hur vi skulle kunna göra en video till den låten. Vilka låtar det är tänker jag inte ta offentligt. Man vill ju inte ge konkurrenterna fördel! Men jag hoppas verkligen att vi gör något av detta, så att det inte bara rinner ut i sanden som alla bra idéer har en tendens att göra.

Nu är ett sånt här tillfälle då jag har lust att börja gråta för ingenting. (Egentligen är det ju nånting, annars skulle jag ju inte grina.)
Imorgon måste jag åka in till skolan med ett tåg som går halv tre. Det är inne i Flemingsberg 15.16. Sen måste jag vänta till tjugo i fem för att ha en genomgång på ett referat i 10 MINUTER. Sen får jag vänta på tåget som går hem 17.49, och jag är då hemma 18.39. SKA EN LITEN KOMPROMISS VARA SÅ JÄVLA SVÅRT?

fljftiwehrwuoiehfåoishgjlkadhgwriUHT8W4UR84YHTUAISRGHUB1324KÖ13B-JB MJNEBRM.ABERMTH 4NM5 .54N5NMBVK 5GH3Å4N6YO N4.retgmklwrant lknboi31 bjubkUH9R8432Y4598 GQHYUERHTUMC¨.

Det är vad jag känner just nu.

Varje år tittar jag på första deltävlingen i melodifestivalen. Varje år blir jag förbannad och säger att jag aldrig mer ska titta på den här skiten. På grund av att rätt låt ALDRIG går vidare. Igår var det same same, but different.
Jag har lärt mig att acceptera att mina favoritlåtar aldrig vinner. Men när hela programmet blir värdelöst och tråkigt att kolla på, varför ska jag då slösa bort en och en halv timme på det? Då kan jag lika gärna vänta till stora finalen i maj, och bli upprörd då istället. För inte fan tänker jag vara arg varenda lördag i två månader framöver.

Nej, nästa lördag blir det filmkväll istället. Vilka är på en bojkott?

Okej. Egentligen borde jag vara framme i Gnesta vid det här laget.
MEN. Glöm ej att det är SJ jag har att göra med varje dag.
Jag har ett pendelkort, och det pendelkortet ska man "aktivera" varje gång innan man kliver på tåget. Ungefär som att ladda på en biljett på det. De gånger jag har varit duktig och laddat på kortet är det inte en enda konduktör som har brytt sig, så länge de ser att jag har ett kort är det lugnt. Jag skulle kunna ha åkt hur många gånger som helst med ett helt oladdat kort.

MEN IDAG. Av någon anledning låg inte plånboken i min väska, och detta insåg jag när jag kom till stationen. Jag har gjort misstaget förut att kliva på tåget utan pendelkort, och sen pratat med konduktören ombord som då inte hade något annat val än att låta mig åka med. Det slutade i en rejäl utskällning.

För att slippa detta missöde idag tänkte jag vara ärlig och prata med konduktören innan jag klev på, för att förvarna liksom. Icke sa nicke. Det blev tvärnit, och jag fick vända hem igen och se tåget rulla iväg. Jag skulle kunna ta ett senare tåg och bara missa en halvtimme av skolan, men jag är alldeles för upprörd för att stödja SJ idag.

De dagar jag är ärlig och laddar på kortet bryr sig inte en jävel. De dagar jag INTE har kortet men är ärlig i alla fall trampar de på mig som en myra.

Min slutsats? Oärlighet varar ALLTID längst. Och SJ borde få lite konkurrans. Vi borde starta upp ett nytt järnvägsbolag. FJ, Folkets Järnvägar.