Ain't it sad?

Det här var dåligt. Jag får helt enkelt erkänna att jag valde knäcken framför bloggen. Anledningen till att jag förärar bloggen med ett inlägg är att: VI HAR FÅTT EN ARG LAPP I VÅRAT TRAPPHUS! Lyckan är total. Klagomålet gällde tvättstugan, och den obligatoriska "kommentaren" har redan dykt upp på pappret. Bild på detta spektakel kommer så fort jag kan.

JAA

JAG KOM IN! :D
I vår sätter jag mig bakom skolbänken igen. Det hade jag aldrig trott för 2 år sen.

That's the way it is

Idag har nog kunderna slagit rekord.

Kund ska betala och stoppar in chipet i kortläsaren
P: Du får dra kortet.
Kund: Men jag har chip.
P: Men du får dra kortet i alla fall.
K: Jag ska ju betala med chipet!
P: Men våra kortläsare tar inte chip, så du måste dra det!
K: Är du sann?
P: Ja, jag är sann.


Kvinna går förbi hela kön och pratar med en väninna utanför kassorna.
Sedan går hon tillbaks, och ställer sig helt ogenerat bakom tjejen som håller på att betala.
När jag sa åt henne att ställa sig sist i kön, för tionde gången, suckade hon surt och förflyttade sig bakåt.
HYFS?!


Kund har köat  i en lång kö. När han kommer fram frågar han vad klockan är.
- 16.10, svarar jag.
- Okej, då väntar jag lite till.
Och så ställer han sig sist i kön.


Två kvinnor kommer fram med 3 kuvert som de vill ha frimärken på. De förstår inte mig, jag förstår inte dem. De babblar om "5 kronor", medans jag föröker förklara att det kostar 5,50 + 5,50 respektive 11 kronor att skicka kuverten. Sen inser jag att det egentligen ska vara gratis, så jag förklarar det istället. När kvinnorna till slut har blivit så upprörda för att jag inte förstår somaliska, att de nästan petar sönder platsen där frimärket ska sitta, tar jag betalt 22 kronor för kuverten, och kvinnorna ser mycket nöjda ut när de går därifrån.

Bah!

Jag vill bara påpeka att anledningen till att jag är dålig på att uppdatera är för att ni är sämst på att kommentera min blogg ;) Känns ju meningslöst att sitta och skriva en massa dravel om jag inte får något konkret bevis på att någon bryr sig. När jag kommer upp i samma antal kommentarer som Blondinbella, kan jag överväga att skriva varje dag. (Och när jag tjänar 100 000 i månaden på att skriva om vilken färg jag hade på min mjukiströja idag). Annars får mina 5 trogna läsare nöja sig med något inlägg i veckan :)

När jag ändå är på G (och när jag ändå väntar på att Robin ska bli klar i duschen så att vi kan pallra oss över till M.J) kan jag väl fylla på med lite mer.
Jobb idag. 7.45-18.30! Det är en vansinnigt lång tid. Men imorgon är jag ledig, då är det julgodis-bakning och träning inplanerat. Effektivitet!

My mind is playing tricks on me

Igår och imorse var jag i princip död. Tjock i näsan, tjock i huvudet och tjock i halsen. Vilket betyder totalt omöjligt att sitta i kassan från 11-20. Så jag ringde och sjukanmälde mig imorse.

Hur mår jag nu? Frisk som en nötkärna. Där förlorade jag några hundralappar bara för att kroppen spelade mig ett spratt.

I put on my best, but I'm still afraid

1 år idag.

Detta har varit ett annorlunda år. Mycket har hänt, men jag anser att jag har klarat av det så bra som det nu går att klara av sånt här. Den här julen fattas det 3 personer som jag för två år sedan firade julafton med. Så egentligen borde jag avsky julen vid det här laget. Men varför göra det jobbigt för sig, när man istället kan se till att göra julen till något mysigt, som den faktiskt är. Men jul och nyår kommer kännas konstigt iår. Med hela släkten utspridd över halva Sverige, och 3 personer borta är det inte så konstigt. Men jag och älskling åker till hans familj istället, och det blir nog minst lika bra det!

Och nyår kommer jag förmodligen inte fira med "de ordinarie", som det borde vara. Men annorlunda behöver ju inte betyda dåligt. Visst kan parmiddag på nyårsafton låta dötrist, men med rätt personer vet jag att det blir hur bra som helst!


There’s nothing you can say
Nothing you can do
There’s no other way when it comes to the truth
So keep holding on
Cause you know we’ll make it through, we’ll make it through

So far away, I wish you were here
Before it’s too late, this could all disappear
Before the doors close, and it comes to an end
With you by my side I will fight and defend

Keeps getting better

Nu ska jag må bra. På alla sätt som det går att må bra. Jag ska börja träna, äta bättre, ta itu med mina små skavanker och finslipa mitt yttre. Jag har börjat lite smått genom att önska mig både spikmatta och värmekudde i julklapp för min ömmande rygg. Har även bokat tid hos tandläkaren för att ta itu med min huvudvärk och tandgnisslande. Jag är en sån som egentligen förespråkar att ta itu med grunden till problemen, och jag vet att huvudvärken och gnisslandet beror på stress. Men tandläkaren kändes så mycket lättare att gå till.

Då är det alltså bara det tråkiga jag ska ta tag i. Russin brukar vara en bra början.

Queen of apology

Jag är en ganska osympatisk människa (med risk för att använda ordet i felsammanhang).
Jag har väldigt svårt att acceptera att någon människa har en annan åsikt än vad jag har. Speciellt om jag har en STARK åsikt om något. Om jag bara bryr mig lite halvhjärtat spelar det ingen större roll vad någon annan tycker. Så för att förebygga framtida konflikter, tycker jag att vi alla kommer överrens om åsikterna kring dessa aktuella ämnen:

  • Obama är rätt president för USA.
  • Festivaler är det roligaste som finns
  • Att tjafsa om en manlig lucia är skrattretande.

Oh I'm a trendsetter

Igår var det inhandling av julklappar som stod på listan, och vad pasar då bättre än att åka till Stockholm med Frida? Hon har för övrigt sammanfattat resan ganska bra, så om någon över huvud taget skulle bry sig, så kan ni läsa allt på hennes blogg http://fledenvik.blogg.se .

Och igår fick jag nog. När inga kläder sitter som de ska, är det dags att göra något åt saken. Jag har aldrig varit smal, men tjock vill jag inte heller påstå att jag har varit. Fram till nu. Kilona kryper sig sakta på, och det är något jag inte trivs med. Jag vet att jag borde utnyttja mitt friskis & svettis-kort, men det är otroligt omotiverande att släpa sig dit själv. Så nu har jag tvingat robin att skriva upp oss på momentos gym. Här ska brännas! Synd bara att det är så himla tråkigt.

I helgen står pepparkaksbak med Jossan på schemat. Dålig kombination med träningen kanske, men det är desto roligare!

Keeps getting better

I fredags fyllde min syster hela ARTON år, och detta firades med buller och brak. I princip hela hennes klass och några till dök upp hemma i våran lilla lägenhet. Jag hade oroat mig i flera dagar över att det skulle bli misslyckat, men det såg ut som att alla hade skapligt roligt. Det sjöngs och spelades diverse spel, några vågade sig ut i kylan tillsammans med vattenpipan, och folket hurrade när Johan Palm försvann från Idol.

På amazon var det relativt dött, men vårat sällskap utgjorde hälften av hela folksamlingen vilket betydde att det inte var en enda tråkig stund.

Jag har nu i efterhand fått reda på att det var någon som runt 4-snåret på morgonen efter amazon stod naken utan för snabbt & gott mitt i Flen, och jag efterlyser nu denna person, precis som Frida. För det är sådant jag bara måste veta.

RSS 2.0