Jag tänkte spinna vidare lite på Fridas inlägg som handlade om att börja grina över småsaker.

Vi var i Sälen, och jag och min syster gick från backen tidigare då det var ISKALLT ute. Jessica gick in i deras port, jag gick vidare en liten bit och gick in i våran port. När jag kom in i huset (vi bodde på ett lägenhetshotell) öppnade jag dörren till lägenheten, och öppnade samtidigt förrådet som var mittemot dörren på andra sidan korridoren.

PANG. Dörren till lägenheten slog igen. Där inne låg nyckeln, mina vanliga skor och mobilen. Där stod jag i korridoren, iförd pjäxor och ingen som helst möjlighet att få tag på någon i famlijen. Eftersom jag skulle ha ringt Jessica när jag hade bytt om hade jag inte brytt mig om att fråga vilket nummer de bodde på. Så jag fick traska ut i kylan med pjäxor på fötterna, gå tillbaks till backen i mörkret och be till Gud om att jag skulle träffa på någon i vårat sällskap.
Det gjorde jag inte.

När jag stod utanför porten igen insåg jag mitt andra misstag. Nyckeln jag behövde för att komma in genom porten var samma nyckel som gick till våran rumsdörr. Jag kom inte ens in i värmen. Då ville jag bara sätta mig utanför och störtgrina. Jag var trött, fötterna var bortdomnade på grund av pjäxorna och det var iskallt ute.

Det hela ordnade upp sig tillslut, men när jag stod där utanför porten ville jag bara bli sju år igen.
När man var sju år var det okej att gråta för att man inte hittade sin mamma.

Bondefru-Emma som gifte sig med sexbonden Magnus berättade för Aftonbladet att Magnus blivit erbjuden tre kameler i utbyte mot henne.
HA! Frida blev minsann erbjuden 100 kameler för mig. Jag känner mig otroligt värdefull för tillfället.

Det bästa som finns är att träffa vännerna och göra "helgsaker" mitt i veckan. Idag var det tvspelande som gällde, platsen var Johannes residence. Little big planet hette spelet, och det kan vara ett av de roligaste spelen någonsin. Och jag tittade ändå bara på! Frida, Robin, Johansson och Johannes stod för spelandet medan jag, Evelina och Micke stod för den eminenta guidningen genom spelet (man är aldrig så bra som när man sitter brevid och kollar). Asgarven kom från oss alla.
Sällskapsspel - släng er i väggen! Inget går upp mot att samla sina vänner för ett parti Little big planet. Hoppas att detta kan göras om snarast, med fler kontroller så att spelet om möjligt blir ännu mer kaotiskt!

Tack folket för flera välbehövliga skratt!

Imorgon är jag ledig precis hela dagen. Det var tänkt att jag skulle ha gått på insparksfesten och tog då ledigt från jobbet, men på grund av tågkomplikationer skippar jag det. Så det blir hemmamys med Robin, Evelina och Micke. På schemat står middag, sällskapsspel, filmtittande och - om jag känner för det - en och annan drink.

Magdalena Graaf har fått en hjärnblödning.
Mojje fick en hjärtinfarkt.
Vad kommer sen? Blondinbella får Parkinson?
Det här med att röra på sig verkar vara farligt.

Nu har det gått drygt en vecka av skolan, och jag börjar vänja mig vid allt nytt. Det känns helt rätt, och de delar av klassen som jag har börjat lära känna är jättretrevliga. På fredag vankas det "insparksparty", hoppas att det blir så roligt som det känns att det kan bli. Det jobbiga med saker som inträffar långt bort på sena tider innebär en himla jobbig resväg. Så vi får se hur det löser sig. Jag har ingen lust att vanka upp i en konstig del av Stockholm och försöka ta mig hem bakis på morgonen. Men party ska det bli i alla fall!

Med risk för att få ilskna kommentarer från framför allt Johannes och Johansson väljer jag nu att återigen försöka lansera detta genialiska verk för Sverige. Tror tyvärr inte att svenskarna är redo för detta.

Idag inträffade två mer eller mindre komiska saker.

1. Jag och "R på jobbet" sitter och smsar fram och tillbaks huruvida jag kan jobba idag eller inte. Det bestäms att jag ska jobba 14-19, och jag skickar då iväg ett sms till Robin där det står: "Jag måste jobba 14-19. Puss!"
Som svar får jag: Jag tror du skickade fel, men tack ändå! / R
HAHA. Tabbe. Tur att det var ett ganska oskyldigt sms. Kunde blivit ganska jobbigt att gå till Ica annars.

2. En annan R, närmare bestämt lärar-R var inne och handlade idag. Sist han var inne lyckades jag fibbla till det så att han fick betala 200 spänn för sin sallad. Och han hade inte ens köpt sallad. Detta var han inte sen att påpeka idag, och drog det ena skämtet efter det andra om att han var så smart och att jag minsann inte kunde trycka på rätt knappar. När han skrockande är påväg därifrån  och har betalat med kortet säger jag lite vänligt: "R? Du har slagit fel kod".
Hoppsan, så det kan gå.

Jag jobbade 11-21.15 igår. En mastodonttid, men bra betalt på en lördag. Efter det var det födelsedags/inflyttningsfest som gällde, och därefter amazon. Jag skippade det sista, då jag inte kände att jag hade tid, ork eller pengar. Men födelsedagskalas är alltid trevligt då de man firar alltid är glada. Men vilken sorts fest man än hamnar på finns det alltid någon som går in för att vara en partypooper.

Jag vet att man inte ska skriva när man är upprörd över något, så jag struntade i att skriva igår och tänkte att min irritation skulle ha gått över idag. Men jag är fortfarande irriterad, och det kommer jag vara ända tills jag har fått tala ut om alla mina irritationer. Hoppas att detta ska hjälpa lite iallafall.

Jag menar, jag visste inte ens att man KUNDE fuska i singstar. Och jag visste verkligen inte att folk kunde bli sura över det. Jag trodde att singstar var något man spelade med sina vänner för att det är så otroligt roligt, och då spelar det ingen roll om man står en person eller tio vid micken. Men jag hade tydligen fel, och det fick jag minsann höra resten av kvällen. Inte "in my face" men sådär lite diskret som man gjorde på högstadiet när det berättas tillräckligt tyst för att det ska verka som att jag inte ska höra, men ändå tillräckligt högt för att jag SKA höra.

Jag är inte sur för att någon tycker illa om mig, jag är van. Jag är sur för att någon försökte förstöra mitt humör hemma hos min vän. Hos mina vänner får jag sjunga hur jag vill, jag kan tillochmed komma dit i pyjamas utan att någon ska få förstöra mitt humör.

Har man sett, det kändes lite bättre.

(Och detta skriver jag inte för att jag vill att ni ska ställa er på min sida och tycka som jag. Man ska ALLTID skaffa sig en egen uppfattning. Jag skriver av den enkla anledningen att jag mår mycket bättre när jag har fått skriva av mig lite.)

...på att ICA borde stänga tidigare då det inte är några kunder inne efter halv 8.

1. "Vagnplupparna" ligger sorterade i kassalådan. Varannan med det runda uppåt, varannan med det runda neråt. Även texten är vänd åt samma håll på alla pluppar.

2. Gem, gummisnoddar och precis ALLT som går att binda ihop till en lång kedja ÄR ihopbundet till en lång kedja.

3. Stället med "2 för 99-filmer" har fått en ordentlig genomgång och alla barn/action/drama/komedifilmer står på en egen sida, varje sort i ett eget fack.

Andra riktiga dagen i skolan. Mycket föreläsningar, men jag överlever dem genom att tänka att det förhoppningsvis blir bättre snart. Människorna jag har hamnat med är också helt okej. Inte lika weird som jag tyckte att MPC var när jag började gymnasiet, och den klassen visade sig ju vara grym, så jag har stora förhoppningar på denna.
Har redan hittat en pendelvän också, så det känns skönt att inte vara den enda som kommer 1 timme tidigare till skolan än alla andra, och som sitter kvar 1 timme efter att alla har gått.

Men Flemingsberg. HALLÅ? Jag förstår inte att det överhuvudtaget bor människor där. Jag hade hoppat framför pendeln för längesedan. Det vore något för Flens kommun att fundera över, om de nu är så ivriga att göra Flen bättre. Sätt alla Flensbor på tåget till Flemingsberg, låt de vara där i 3 timmar och jag LOVAR att Flen kommer kännas så mycket bättre efter det.

Om alla städer hade ett soundtrack skulle Flen ha Fågeldansen och Flemingsberg skulle ha "Mein hertz brennt".
(Inte för att det är en dålig låt, utan för att känslan man får när man lyssnar är samma känsla man får när man promenerar i Flempan.)

Jag är så trött nuförtiden så jag har inte prioriterat fyndiga blogginlägg. Men nu har jag lite tid över, och detta har jag hunnit med när jag inte har bloggat:

När man är trött sover man, och när man sover drömmer man. Ibland kan det vara en fördel att komma ihåg allt man drömmer, som jag gör. För några veckor sedan drömde jag att en anderöst ringde till mig och sa att jag skulle spela stor lotto med joker, lördagsdragningarna. Sagt och gjort, efter jobbert gick jag och spelade bort en hundring. Hur det gick? Jag vann 103 kr! Visst, det var ingen storvinst, men bara det att jag hade drömt och sedan faktiskt tjänade 3 kronor på spelet tyckte jag var ganska coolt. Skillnad hade det varit om jag spelat för 100 men bara vunnit 50 kr. Då hade ju andejäveln lurat mig.

Jag har även hunnit börja skolan. Eller, jag har hunnit varit på upprop och registrera mig för kursen. Men jag är himla nyfiken över vad de närmsta 3 åren i Flemingsberg har att erbjuda.

Frida, jag är väldigt tacksam över att jag fick höra din åsikt angående lägenhetsbytet. Föreslår att alla ni andra som läser också  tipsar om vilken som låter bäst.

Idag har jag lite saker som måste göras. Måste upp till banken och försöka fixa något slags kvitto som visar att jag har betalt kåravgiften så att jag får gå i skolan. Sen måste jag även fixa någon form av pendelkort, komma på något att äta och ta mig en sista titt på lägenheten.

Vi har fortfarande inte bestämt oss angående lägenheterna. Egentligen måste vi ju flytta, men va fan...
Jag kan lugna Johansson med att det inte blir någon drastisk förändring av läget i alla fall. Om vi flyttar blir det från Floragatan 22 till Floragatan 23 B. Alldeles lagom avstånd.

Jag och Robin har ett litet dilemma. Flytta eller inte?

Nya lägenheten:
+ Balkong
+ Badkar
+ Diskmaskin
+ 500 spänn billigare i månaden
- LITEN balkong
- Liten toalett

- Ingen egen tvättmasking

Nuvarande lägenhet:
+ Större boyta (5 kvadrat)
+ Större balkong
+ Nyrenoverad
+ Tvättmaskin
- Dyr
- Ingen diskmaskin
- Inget badkar 

Fördelarna och nackdelarna väger lika. Men den största anledningen till att vi vill flytta är ju faktiskt priset, så det lutar väl åt en flytt. Men jag älskar ju den här lägenheten!

---

Nu till något helt annat. Om ni någon gång skulle känna att ni är trötta på vårat avlånga land, ta då en titt på videon till Takidas låt Handlake village och inse hur mysigt Sverige faktiskt är. Eller lyssna på låten bara för att Takida är ett väldigt bra band.

The pride is not broken,
It still lingers on, the fight
The fight's already won, you'll see.

Oj oj. Jag brukar säga att sättet man tillbringar nyår på, så kommer man tillbringa kommande år. Jag kan alltså se fram emot en väldigt trevlig start på detta år, men det kommer sluta i katastrof. Jag tycker uppenbarligen att det är dumt att vara "lagom". Men att vakna med 0,8 promille i kroppen är inte illa pinkat. Hur som helst så hade jag trevligt hela kvällen (det vill säga, den delen av kvällen jag minns något av). Och jag satsar på ett bättre 2009.

(Det blir ingen bild på "arga lappen", den försvann)