Vilken dag. Jobbet har flytit på ganska bra, med vissa höjdpunkter.

Börjar med att det luktar väldigt suspekt i hela för-butiken. Askkoppen utanför brinner. MY TIME TO SHINE! Grabbar tag i närmsta vattenflaska med ett vattenflöde på ca 2 liter / minut. Intar en låg ställning, närmar mig asskoppen försiktigt, eliminerar faran. (Nej, det var inte sådär mycket action) Och i mitt huvud tänker jag; "är det här allt? Två års utbildning för det här? Mitt liv är misär."
En kund som har sett allt det här utspela sig skrockar lite, och utan att ha en aning om vem jag är skämtar hon och säger: HÖHÖ, ÄR DU BRANDMAN ELLER? Jag sänker blicken, skrockar lika mycket jag och svarar: Ja.
Hon tror nog fortfarande att jag skämtade.

Höjdpunkt nummer 2 är på samma spår som höjdpunkt 1. Mer än så säger jag inte.

Ännu ett fantastiskt BB-avsnitt hos Frida är över. Blir mer och mer förundrad över mänskligheten för varje avsnitt vi ser. Det är sorgligt, men jag kan inte sluta titta. Nog om det.

FATTAR NI hur många läskiga fönster jag går förbi när jag går hem från Frida? Har ni inte tänkt på det förut bör ni göra det nu, för på kvällen har varenda hus i Flen ett sånt här fönster. De finns garanterat inte där på dagarna, för då är jag inte rädd. Men på kvällen, när allt redan är läskigt, då dyker dom upp. Tomma vindsfönster, oftast med någon halv-trasig spetsgardin som inte blivit rörd på flera år.

 

Och här är ett urval av alla hemskheter som befinner sig bakom dessa fönster:

 

 

 

Jag borde alltid vara ute och motionera mitt i natten, för SATAN vilken fart jag har förbi alla dessa fönster.

Och nu såhär i efterhand när jag skrivit färdigt känner jag att det inte alls var värt att skriva detta, för tanken på de läskiga fönstrena och googlandet på skräckfilmer har gjort mig barnsligt rädd och nu vågar jag inte gå och sova. Kvällens låt får alltså bli Avenged Sevenfold - Nighmare.

Efter 3,5 dagars feber-koma är jag nästan tillbaks! Men när jag vaknade upp ur koman insåg jag att någon har brutit sig in i min lägenhet under tiden jag har varit däckad och gjort följande;

• Druckit miljoner liter te och alltså använt alla mina muggar utan att diska!
• Och då såklart använt även alla mina små skedar utan att diska!
• Äcklat ner hela vardagsrummet med massa snorpapper utan att plocka undan efter sig!
• Och i största allmänhet gjort min lägenhet helt obeboelig!

För att få ordning på detta krävs en ordentlig boost, och det får jag genom den här låten. Börjar bli utnött nu, men fortfarande sjukt bra. Och så är dom svenskar också, extra + till det! :)

 

Min sjukdom har intagit en ny fas. MS-en har gått över, och jag kan alltså ta mig runt i lägenheten utan större problem. Men min talförmåga är nog snart ett minne blott. Gick som bekant till jobbet idag, men insåg direkt att det var kört. Och mina hostningar varvat med försök att skrika "det går bra i kassa sex också!" har resulterat i att jag varken kan prata eller svälja ner föda. Sjukt dålig tajming med tanke på att våren är på väg och man faktiskt skulle bege sig ut i löpspåret. Men nej, då befinner man sig fastvuxen i sin soffa begravd under filtar och snorpapper. Fresch.

Efter två dagars dödsångest släpade jag mig till jobbet idag. Det höll i 4 timmar, sen var jag rädd för att jag skulle hosta upp lungorna på någon stackars kund och bestämde mig för att det fick vara nog för dagen. Något som är extra kul är att det sista man får höra när man går hem är "va, ska du gå hem nu? Jag somnade minsann inte förrns halv 3 inatt men jag är faktiskt kvar här! Förstår inte vad det är med dagens ungdomar."

SAY WHAT? Sen jag slutade skolan för 5 veckor sen har jag väl varit hel-ledig ca 5 dagar sen dess. Annars har jag jobbat, jobbat, jobbat, praktiserat, tränat, jobbat lite till, och försökt få ihop mitt liv. Och faktiskt tackat ja till varenda jobbtid de frågat mig om. Så när jag väl råkar bli sjuk och verkligen inte kan jobba, tycker jag faktiskt att jag borde få ligga i fosterställning i soffan utan attt ha dåligt samvete för det.

Bitch.

Och nu ska jag göra precis det. Ligga i fosterställning i soffan. Men MED dåligt samvete tack vare fröken Glappkäft.


Och när jag ändå är i farten tänkte jag rabbla upp allt och alla jag stör mig på för tillfället. Bara för att jag kan. Och för att jag har blivit lite inspirerad av Big Brother-blogg-eskort-Hanna Widerstedt-international som får läsare genom att vara dryg mot allt och alla. (Och detta bör alltså tas med en stor nypa salt, även om det i grund och botten faktiskt är sånna här saker som jag oftast stör mig på...)

• Folk som tror att deras småsaker är intressantast i världen och måste berätta det för allt och alla. På facebook typ. Det är inte intressant, så tyst (och jag räknas inte dit för jag är intressant, sådetså.)

 

• Folk som är otrevliga mot mig bara för att de är sura på någon helt annat. Det är inte mitt fel att ditt liv är tråkigt.

 

• Folk som pratar först och tänker sen. Jag struntar fullständigt i om du inte gillar mina intressen. Mina intressen är förmodligen mycket roligare än dina, men jag väljer att inte säga något för jag är bättre än dig.

 

• Folk som ger upp allt de har och äger (jobb, vänner mm) för att en pojke dyker upp. Är du så tom inombords att du behöver en penis för att känna dig complete? Ew.

 

• Folk i allmänhet som inte är som mig.

(Och med folk menar jag tyvärr oftast tjejer)

Jag har aldrig haft problem med Sibas reklamer. Jag gillar hysteriskt. På rätt sätt. Och bara grejjen att Fabian har varit kidnappad är ju ganska cool. Så det är nästan så att jag måste göra slut med MediaMarkt och inleda ett förhållande med Siba istället, speciellt när de orkar lägga ner energi på det här:

Om några timmar står "Den svenska björnstammen" på Amazons scen. Överallt på facebook skrivs det fylle-statusuppdateringar och folk som erbjuder sig att ställa upp som taxi. Och runtom i Flen pågår just nu otaliga förfester.

Vad gör jag? Sitter och kramar ett täcke och tittar på en dokumentär på tvåan, "Geniet från Flen". Jag kan välja att se "The breakup". Men i sann tant-anda är jag lokalpatriot och vågar vägra skrikiga Hollywood-filmer.

Jag är en skugga av mitt forna jag. Ack grymma värld, ta mig härifrån. And so on.

Vid sånna här tillfällen kan jag känna att det skulle vara trevligt med en sambo. Har dragit på mig jordens förkylning sen igår, och bara tanken på att ta mig ut till köket och fixa någon form av mat gör mig andfådd och yrslig. Jag fällde till och med en liten tår, för jag tänkte verkligen ett tag att "Jag är forever alone. Jag kommer dö i den här soffan. Min kropp kommer inte få någon mat, och kommer sakta men säker bryta ner sig själv tills jag ser ut som Gollum."

Jag skulle behöva någon som kontinuerligt kommer och sondmatar mig under dagen. Skulle även behöva duscha, så ett spongebath (hade inget bra ord på svenska) skulle vara bra. Bara hela grejjen med att zappa mellan kanalerna på tv (det enda jag klarar av för tillfället) gör ont i armarna, så en Sheldon som kan uppfinna en zapp-maskin åt mig skulle också vara bra.

Fördelen med att vara sjuk är dock att man får äta "bebis-frukost" (frukost man inte tvingar i sig bara för att det är nyttigt). Så jag dumpar alla frön och russin som annars brukar landa i filen, och ersätter dom med hallon. Eller blåbär. Eller båda. Och så dricker jag nog oboy till det.

 

Update: Okej, har analyserat mina symptom och kommit fram till följande: Enorm smärta i övre delen av ryggen. Smärta i armarna, speciellt händerna. I övrigt väldigt svag, inkapabel att få i sig annat än flytande föda.

Slutsats? Lunginflammation kombinerat med plötslig uppkomst av MS. Alternativt någon ny spännande influensa. Med tanke på hur många stall-människor som har handlat på Ica de senaste dagarna tror jag på Hästinfluensa.
Ringde syster och bad henne handla. Funderar på att bygga någon form av bubbel-boy-suit för att hindra omvärlden att infekteras av mitt helvete.

 

Oh. My. God. Får ett brev från folkspel. Enkelt, vitt, tjockt papper.

Nu händer det, tänker jag. Nu har jag spelat på något, glömt bort det, och här är min notification om att jag har 122 miljoner att hämta ut. Vad ska jag göra först? Köpa Mustang eller åka till Australien? Och hur mycket ska jag skänka till välgörenhet? Vart ska jag bo? Så många beslut att fatta!

ELLER, så var det en inbjudan till att börja prenumerera på bingolotter, samt ett erbjudande om att få två bingolotter gratis.

Fuck my life.

Mysig morgon! Vaknade i Fridas soffa med Bandit i mobilen, samt nyheten om att en liten kunglighet var på väg! Och ja, jag är seriös när jag säger att vi satt spända och väntade på resultatet. Gav ifrån mig ett litet glädjetjut när de avslöjade att det var en liten prinsessa. Fatta vad bortskämd hon kommer bli.

Efter en heldag på jobbet var det dags för brottar-fys. Grabbarna på räddningstjänsten hade också hittat dit, och då måste man ju prestera extra bra. Detta resulterade i att jag ville kräkas efteråt och funderade ett tag seriöst på om man faktiskt kunde dö av utmattning. Men nu är jag sjukt nöjd och härligt utmattad!

Roligast på Ica idag, och under hela mitt yrkesverksamma liv tror jag till och med: (och det här är bara små utdrag ur en konversation jag hade med en och samma kund, äldre förvirrad herre i 50-60 års åldern)


KUND (Smeknamn, POIB): Men vart är alla sexiga kassörskor? Där är du ju, varför sitter inte du i kassan?!
Sexig kassörska: Men du får väl gå till nån annan i kassan?
POIB: Nej, dom är inte lika sexiga!

(Jag blev den osexiga kassörskan han tvingades gå till)



POIB: Åh nej, du är ny här och kan ingenting, nu måste jag lära upp dig från början hur du ska göra med mina varor!
Jag: Nej jag är inte ny här P, jag har hjälpt dig med dina varor i 6 år.
POIB: Nej det har du inte, du kan ingenting.


POIB: NEJ DU GÖR FEL OCH FÖRSTÖR ALLTING! (Varorna måste separeras på ett visst sätt, annars kan de smitta av sig på varann...)
Jag: Jag har inte förstört, kolla vad fint jag har delat upp det! :)
POIB: NU GÖR DU FEL! Äggen måste ligga 30 cm från kyckligen!
Jag: Men då får du köpa en linjal också, annars vet jag inte vad 30 cm är.
POIB: Vet du inte vad 30 cm är?
Jag: Jo, 3 dm! :)
POIB: NEJ! Det är (och här kom en jättelång förklaring om partiklarnas väg genom rymden, därav avståndet på minst 30 cm, då dessa partiklar inte kunde färdas så långt från vara till vara.)


POIB: Och alla kassörskor hatar mig för att jag är ful. Jag ser på ditt kroppsspråk att du hatar mig.
Jag: Men sådär kan du väl inte säga!
POIB: Nu sa du fel, du skulle ha sagt "Men P, du är ju inte ful!" Alltså tycker du att jag är ful.
Jag: .......


Och mitt i allt detta försöker jag hjälpa en annan kund som ser så förvånad och rädd ut att jag nästan vill ge honom en kram.
Jag älskar mitt jobb.

Det är inte bara Frida och jag som ägnar dagarna åt att lösa världsproblem... Det är sorgligt, för om folk skulle lägga lika mycket tid på något som faktiskt är viktigt istället för att stämma Zlatan för att man sprungit in i hans bil, eller gnälla på storbystade kvinnor på vägmärken, så tror jag faktiskt att jorden skulle vara en aningen bättre att bo på.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14412261.ab

Efter en otroligt hektisk dag på Ica sitter jag här i min soffa, med min dator, utan mina tv-kanaler. Ringde tele2 och trodde skamset att jag missat o betala en räkning. Men nej, tele2 hade strulat i helgen och boxarna kunde därför ha blivit lite kajko. Men killen jag pratade med försäkrade mig om att jag bara skulle behöva trycka på "Fabriksinställningar" så skulle problemet vara löst. Tjena. Nu sitter jag fortfarande här utan kanaler, och får alltså ta mig till Frida för att se Big Brother ikväll (ja, jag måste se).

Och som en alldeles passande hyllning till mupparna i huset kommer här en hälsning från allas våra favorit-brandmän (bortsett från grabbarna i Flen förstås som alltid kommer vara lite bättre än alla andra);

Jobbade tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag. Ledig tisdag. Jobbade onsdag. Möte torsdag. Jobbade fredag. Ledig lördag-söndag. Jobba igår, idag (tisdag), imorgon (onsdag), torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag. Mellan det ska jag hinna vara på kommunen, träna och ta hand om mitt hem.

Funderar på att säga upp lägenheten och adressändra till Ica istället. Bygga om vilorummet lite bara så har jag sovplats fixad. Borde funka?

Jag och Frida slog våra kloka huv'en ihop igår och hade ännu en problematisk, underbart ytlig diskussion. På vilka nivåer är det okej att "paxa en kille"?

Vi kom fram till en grundregel: är det någon form av känslor inblandade så är det hands off som gäller. Inga undantag.

MEN.

Säg att ni kommer till en fest. Kollar läget lite. Tjej 1 ser Kille 1 och säger klart och tydligt till Tjej 2; "Han var ju sjukt snygg, han är min." FÅR man säga så? Paxa någon baserat endast på utseende? För jag menar, tjing-pax gäller ju faktiskt. Men tänk om Kille 1 och Tjej 2 börjar prata, och det visar sig att de är varandras själsfränder? Ska de då inte få utforska detta vidare bara för att Tjej 1 tycker att Kille 1 är hennes typ till utseendet?

Mina egna erfarenheter, observationer och beräkningar har lett fram till följade slutsatser;

1. Känslor går före allt. Hands off. Bryter en vän mot denna regel är det i princip kört.
2. Om Tjej 1 har tyckt en längre tid att Kille 1 är snygg är det faktiskt okej att paxa. Bryter man mot denna regel kan en mindre catfight uppstå. Längden på fighten varierar, helt beroende på hur långsint Tjej 1 är.
3. Är det första gången ni båda träffar Kille 1; alla medel är tillåtna, all is fair in love and war, må bästa kvinna vinna... Ni fattar.

Och än en gång har jag och Frida kommit ett steg närmre att lösa meningen med livet. Våra föräldrar måste vara stolta.

Gårdagen var helt okej. Fick sova ut ordentligt för första gången på... alldeles för länge. Såg några avsnitt av "Friends with benefits" (sjukt bra serie, börja se den NU!), sen gav jag mig ut på en springrunda. Jag har sämst kondis och varvade löpningen med väldigt mycket powerwalk.
Väl hemma somnade jag i soffan några timmar, välbehövligt! Vaknade med ett ryck, var vilse i tid och rum ett tag, sen skärpte jag till mig och promenerade till gymmet. Körde ett kort axelpass, inte helt nöjd. Dålig löpning och kort gympass. MEN. Spelar roll om det gick mindre bra, jag gjorde det ju! Jag låg inte bakis och tryckte en flottig pizza, så det känns bra.

Sen att jag mot kvällen glufsade thaimat, åt choklad och mumsade popcorn med Frida framför Big Brother är en helt annan historia...

OCH VIKTIGAST AV ALLT! Mitt Junkyardpaket kom idag. Och jag har inte ens provat kläderna än (förutom mössan såklart, vad vore jag utan mina mössor?). It's like christmas!

 

Löpningen gick väl sådär. Eftersom jag springer ungefär 1 gång i månaden är det dödsjobbigt varje gång. Och det blir inte bättre av att halva Flen är täckt av is. Men jag tog mig runt i alla fall, även om det blev betydligt mer powerwalkande än springning. Ett tag var det även lite moonwalk blandat med bambi på hal is. Men jag lever.

Och till du bilist som körde förbi mig med ett avstånd på 50 cm: Var det någon jag kände vill jag säga förlåt för att du fick se mitt långfinger, men jag blev faktiskt blöt. Var det någon jag inte kände; hoppas Gud straffar dig med t-rexarmar och extrem skrev-klåda!

And it's smiling right at us.

Sjukt skön söndag efter en grym helg!

Började i fredags, jobbade 10-18. Var nog snabbaste jobbdagen på väldigt länge! Efter det begav Frida och jag oss mot Gnesta, där vi rullade in hos Jojje, Mattias och Sofia :) Hadfy dök upp lite senare, och lördagen bestod av promenad och korvgrillning. Supermysigt!

Mot kvällen begav vi oss hemåt mot destination nr 2 för dagen, Joha's föräldrahem! Där bjöds det på melodifestival, paj och sällskapsspel. Tråkig och nykter som jag alltid är nu för tiden åkte jag och Frida hem strax efter 12.

Idag fick jag sova ut till halv 11, minns inte när det hände senast. Nu ska jag trycka lite frukost, sen ska jag gå emot alla principer jag har och ta mig en springtur UTOMHUS. Återkommer om antalet brutna ben senare i eftermiddag. Mot kvällen blir det prova-på/kul-gym med Johansson, efter det Big Brother-date med Frida.

Iz najz!

Även om jag låter överraskande positiv nu för tiden så är jag fortfarande mänsklig, tro't eller ej. Jag har minst lika många "downs" nu som jag alltid haft. Men de är inte lika allvarliga nu.

Kollade Californication igår (S05E06, sjukt bra avsnitt). Den serien påminner mig alltid om en speciell person. Saknar min vän och blev såklart lite ledsen (är alldeles för nostalgisk och känslig för mitt eget bästa). Och ja, jag blev bara LITE ledsen för personen i fråga är alltså inte död, som jag kanske fick det att låta... :P

Var med på brottarnas styrketräning idag. Man känner sig lagom kaxig när man blir besegrad i allt av barn i 10-årsåldern. Och lagom gammal när man kommer haltandes med knästöd, kramp i rumpan och knappt kan prata för att man är så andfådd. Det här är början till slutet...

---------
Och nu till lite jobbig läsning.

Strax innan jul tror jag det var, låg jag i min säng och hade verkligen panik. Den känslan har jag inte haft sen gymnasiet, och den känslan är det värsta jag har varit med om. Känslan av att vara rädd för sig själv, att verkligen känna att "jag klarar inte det här längre". Och det var inte ens något speciell som hade hänt, tror bara att jag hörde en låt jag lyssnade på i gymnasiet senaste jag kände såhär, och fick tillbaks samma känsla som jag hade då. Känslan av att vara övertygad om att det inte går längre. Jag kände att jag hade slösat bort två år på en utbildning som leder till ett jobb jag inte klarar av. Jag kände att jag inte ens klarade av att ta hand om mig själv, varken betala räkningar eller laga mat. Jag förstod inte hur jag ens skulle orka ta mig upp ur sängen.
Min största rädsla är nämligen att må som pappa gjorde sin sista tid, och så fort jag får den känslan att jag inte orkar mer, då ger jag upp helt.

Som tur var gick det här över samma natt, men jag kommer fortfarande ihåg hur jag kände trots att jag inte ens är i närheten av att känna så nu. Jag har tagit tag i mig själv, och känner att jag klarar av vad som helst om jag bara anstränger mig. Så till andra som förstår vad jag pratar om; det blir bättre.

Har nu fått min första uppgift på praktiken, en risk- och sårbarhetsanalys. Så för tillfället sitter jag och går igenom alla dokument som har hamnat på Cursnet sen vi höll på med Kladd och Pensel. Sannolikhets- och konsekvensklasser, riskanalyser och Haddons 10 strategier: ESIMUTVÖRL...

Måste ju även säga att namnen på våra anställda i företaget "Kladd och Pensel" var fantastiska:

Lapa Musinen
Göte Borg
Inge Frisk
Maria Montazami
Peter Siepen
Ron Jeremy
Chef: Lasse Kongo

"Din attityd är något du jobbar med varje dag". Började småfnissa lite när jag läste det, rätt attityd har alltid varit min största brist. Det är nämligen så att jag var på serviceutbildning nu på kvällen. Det var riktigt roligt och intressant, två riktigt bra killar! När vi skulle redovisa vårat lilla "grupparbete" anmälde jag mig frivilligt att berätta vad vi kommit fram till, av den enkla anledningen att det är bland det värsta jag vet och jag måste öva på det.

När vi ska gå därifrån får jag höra; "Riktigt bra föreläsare, gör du det här ofta? För det borde du fortsätta med!"

Första riktiga dagen på praktiken idag då! Gick igenom mina arbetsuppgifter, fick en rundvandring i stadshuset (Bästa? Gymet! Nu har jag tillgång till löpband med promenadavstånd på ungefär 1 minut, helt fantastiskt!), samt fick träffa många av de som jobbar i kommunen. Det var en hel del bekanta ansikten då alla handlar på ICA som är världens bästa lilla butik (sådär, då fick jag in det också).

-----------------------
Nu blir det lite seriöst igen.


Var på möte på Migrationsverket ang. lite säkerhetsfrågor. Fick en rundvandring i förvarets lokaler, och jag måste säga att det var riktigt intressant, men samtidigt lite jobbigt.

Jag tycker att sådana här frågor är otroligt viktiga och kan bli riktigt upprörd när man hamnar i diskussioner som handlar om just invandring. Människors främlingsfientlighet handlar ofta om okunnighet, och från det jag fått höra idag tänkte jag dra lite snabbt om hur iaf förvaret fungerar, då det är den biten folk ofta inte kan så mycket om:

När man hör ordet "förvaret" får man ju en bild av vilken sorts ställe det är och vilken sorts människor som sitter där. Förvaret är alltså den del av migrationsverket där människor av någon anledning är "frihetsberövade", dvs att de får inte vistas utanför förvarets område. De asylsökande som handlar av oss på ICA har alltså inget med förvaret att göra. Förvaret finns på 5 platser i Sverige, varav Flen alltså är en av städerna.

Jag har alltid trott att det var asylsökande som begått brott som satt där, och att själva huset var i princip som ett fängelse (okunnighet som sagt). Men det ser ut som vilket "boende" som helst (vandrarhem, ålderdomshem, studentkorridor, you name it). Och de som bodde där verkade hur trevliga och glada som helst, och det blev jag sjukt imponerad över. Den vanligaste orsaken till att människor hamnar i förvaret är för att de av någon anledning fått avslag på sin asylsökan, och när de kallas till möte för att planera "hemresan" dyker de inte upp (vilket är fullt förståeligt egentligen, de har ju lämnat sitt hemland av en anledning och då är det klart att de inte vill tillbaks. Det hade inte jag velat iaf), och då hamnar de hos förvaret. Hade det varit jag som suttit där hade jag varit helt knäckt. Så på ett sätt var det skönt att se hur de har det, samtidigt som det var lite vemodigt då man vet att de bara går och väntar på att bli "ivägskickade".

Här kan ni läsa mer om migrationsverkets verksamhet och hur förvaret fungerar:

http://www.migrationsverket.se/
http://www.migrationsverket.se/download/18.770892be1248035046b80003328/forvar_sv.pdf

Och sen vill jag till slut tipsa om Schindler's list och American History X - två fantastiska filmer som varenda människa borde se. Nu ska jag äta pannkakstårta till förbannelse, och om några timmar är det dags för charmkurs för Ica-personalen (ja ni läste rätt, de har inte gett upp hoppet om mig än)!

Och så måste jag se hur det går för mitt nya husdjur, spindeln i glaset. Förhoppningsvis står glaset kvar med spindeln under...

PÖZZ.

Visst. Jag är inte romantisk av mig. Man skulle nästan kunna säga att jag är lite smått allergisk mot allt som har med ett seriöst förhållande att göra. Men detta betyder inte att jag är helt känslokall, eller att jag tänker starta någon slags motstridig anti-alla-hjärtans-dag-karneval för att försöka övertala alla vilken hemsk "högtid" det är. För det tycker jag inte.

Jag älskar mina vänner, och väljer då att spendera den här dagen med dem. Det är kärlek för mig. (Det, och de två enorma pannkakstårtorna vi gjorde varav det blev nästan en hel kvar till mig. Nomnomnom.)

----------------------------------------------
Nu till lite själv-hjälp.

Nu för tiden vet jag vilka människor jag kan lita på. Det finns fortfarande väldigt många vänner som jag kan umgås och ha kul med, men de jag verkligen litar på är betydligt färre. Ibland känns det jobbigt att tänka så, men samtidigt skönt för på ett sätt känner jag att jag har minimerat risken betydligt att såras av någon som inte borde ha sårat mig. Jag tänker såhär; "Mina vänner beter sig inte såhär mot mig, så då behöver jag inte dig. Och en människa beter sig inte sådär mot sina vänner, så då behöver inte du mig". Kan man acceptera detta, är det betydligt lättare att gå vidare. Och nu menar jag absolut inte att man ska säga upp bekantskapen helt, men man kan ju välja att inte berätta sina innersta hemligheter för personen i fråga. Lite kallprat på jobbet går alldeles utmärkt.
Och det här handlar inte om en specifik händelse, utan något jag kommit fram till under de senaste åren.

Jag säger absolut inte att det är såhär man ska göra, det kan vara ett jättedåligt sätt för någon annan att hantera saken och då bör man hitta sin egen väg. Men det fungerar bra för mig, och jag känner verkligen att jag är på väg åt rätt håll. För även om jag har ganska svårt att säga ifrån och "göra slut" med vänner så blir det ett nödvändigt ont ibland (men förhoppningsvis inte alltför ofta, vill inte sitta här tillslut med bara katten som sällskap...)


Kort sagt; ta vara på dina riktiga vänner, uppskatta alla som får dig att må bra, fuck the rest! (Och då menar jag alltså inte att du ska ligga med resten, det slutar oftast inte heller bra...)


Har nu några låtar jag vill tillägna mina vänner. Ja, ni vet ju vilka ni är när ni ser låten.

Westlife - Flying without wings
Erasure - A little respect
Lady Gaga - Edge of glory
Adele - Someone like you
Less than Jake - The rest of my life
Johnny Cash - Ring of Fire
Haddaway - What is love?


Slut på det seriösa. PUSS, PEACE, KRAM OCH SNUSK!

 

 

Trollolololo... Puss på er, ha en trevlig dag! :)

Ibland, när jag ser sånt här, kan jag tänka för en liten stund; ja, jag är nog lesbisk.
Sjukt. Snygg. (Och om min kära mamma läser det här vill jag bara meddela henne att nej, jag har inte bytt sida. Men hon bör heller inte hoppas på barnbarn inom de närmsta åren...)

 

 

Har varit en riktig helvetes-helg på Ica. ALLT som kan gå fel har gått fel, och utan någon riktig ansvarig där är det bara att acceptera felen, sätta en arg lapp på det trasiga och låtsas som ingenting. Och såklart, skriva ett helt A4 där man rapporterar  alla fel till kontorspersonalen som kommer tillbaks imorgon. Mindre kul för dom.

Har blivit dåligt med träning i helgen, och desto mer onyttigheter. Jag har sagt det förut, jag säger det igen; Vore jag kändis skulle jag enbart vara känd för mitt jojjobantande.

Kom på en sak också. Har alltid haft lite svårt att erkänna att jag faktiskt älskar Whitney Houstons skrik-musik, då pappa försökte etsa in i mitt huvud när jag var liten att "I will always love you" var en hemsk cover som förstördes av allt wailande. Men jag gillar wailande. Hoppas dom kan samsas på andra sidan nu i alla fall.

Så dagens låt får väl bli Dolly Parton - I will always love you. För att Whitney gjorde en cover på den, och för att pappa föredrog Dolly's version. Riktigt fin låt :)

God morgon.

Oh. My. God. Jag hade skrivit en halv novell här, som min dator valde att ta bort. Lite kortfattat så var det ett typiskt blogginlägg där jag berättade om min dag, vad jag har gjort och vad jag ska göra imorgon. Sjukt bra nu i efterhand att det försvann, för nu tänker jag "är jag fem år?". "Idag jobbade jag det gick bra och sen tränade jag och sen gick jag till Johansson och sen..." Inte alls okej.

Anywaaaay, det jag kan säga är att det var riktigt roligt att jobba idag också, tackar mina härliga arbetskamrater för detta. Gymmet gick bra, och filmen vi såg var riktigt bra. Bra dag helt enkelt.


Bäst-of-Ica:

Kund: Har ni lunchstängt?
Kassörska: .....

Kassörska: Do you want to take out all of your money?
Kund: ?
Kassörska: You want all money?
Kund: ?
Kassörska: ALL MONEY?
Kund: Can you speak English?
Kassörska: .....

Återigen; Oh. My. God.

Läste nyss något kul.

Kettlebell Certifiering

Göteborg 4-5 februari
Stockholm 3-4 mars
Halmstad 17-18 mars
Motala 7-8 april
Norrland 12-13 maj

Fantastiskt.

Min mobil är mysko.
Skriver man "Ety" istället för "ett" ger den som förslag "etylenoxid". Vad är det?
Skriver man "sent" vill den skriva "senterpartiet". Vem har lärt Mr Samsung att stava?
Skriver man "Ey" vill den åka till "Eyravallen". Var ligger det?

När vi ändå är inne på temat mysko;

Lightning crashes, a new mother cries
Her placenta falls to the floor
Fräscht att sjunga om moderkakor. (Live - Lightning crashes)


Addiction's growing
Masturbation saved his life
Det här har jag skrivit om förut. Jag undrar fortfarande HUR? (Takida - Poisoned)


Har även gjort en observation idag. Nu kommer det låta som att jag tror att jag är född och uppvuxen på ett gym, och alla som känner mig vet att så verkligen inte är fallet. MEN, jag tycker ändå det är lika kul att se någon prova på en ny övning som de har sett någon annan göra och försöker härma, men gör det helt fel. (Jag gör också så, därför får jag skratta) Jag skulle bli mycket förvånad om killen som tränade rygg på gymmet idag inte har gjort stången gravid. Hans stönande och juckande måste ha varit en del i någon form av älskog. Lite halvläskigt faktiskt.

(Känsliga läsare varnas; Det här är ett aslångt, positivt inlägg där jag försöker vara livscoach. Då folk inte är vana vid detta, kan det orsaka förvirring och panikattacker.)

Jag börjar varje morgon exakt likadant. Så fort väckarklockan ringer ligger jag kvar en stund och tänker; "Vad hände igår? Hur mår jag idag?" Efter att ha gjort detta varenda morgon under en alldeles för lång period bestämde jag mig för att göra något åt saken. Jag vill inte behöva fundera såhär varje morgon. Jag vill vakna och bara tänka "onsdag, nu kör vi". Mitt största fel jag gjort är att jag låtit andra människors beteende ha alldeles för stor inverkan på hur jag mår. Visst, om nån beter sig illa är det klart man blir sårad. Och är någon glad och trevlig blir jag ju automatiskt på bättre humör. Men andras beteende ska inte få styra hela ditt liv.

Det jag gjorde var helt enkelt att börja ta tag i mig själv.

Steg 1;

Min dröm är ju att jobba som brandman, och äntligen har jag kommit igång ordentligt med min träning. Det här har varit det jobbigaste för mig då det har gått riktigt dåligt att träna uppe på skolan. Men nu när jag är hemma har jag hittat motivationen igen och tycker att det är riktigt kul igen! Det gäller bara att hitta motiveringen, ett rimligt mål man vill nå inom en viss tid.

Har även tagit tag i allt som har med jobb och lägenhet att göra, så nu börjar allt komma iordning. Sånt är jätteviktigt, att ta tag i alla småsaker som ligger och gnager i bakhuvudet. Det kan vara allt från en försäkring man inte tecknat, till att man borde byta ner sig till en mindre lägenhet för att t ex spara pengar. (Ja, mitt penthouse här uppe är lite för dyrt för min smak. Jag är en slusk, jag behöver inte bo fancy). Skriv upp alla småsaker som du känner att du behöver ta tag i. Kan det göras på längre sikt kan du använda dig av ett anteckningsblock eller liknande där du skriver upp allt du ska ta tag i och bockar av vartefter.

Är det något som bör göras inom de närmsta dagarna, införskaffa en RIKTIG ALMANACKA (jag är inte alls ett större fan av att använda mig av mobilen i dessa lägen) och skriv ner vilken dag du ska göra det. Mycket lättare att ta tag i det då om det står skrivet nånstans istället för att bara tänka "jo, jag ska göra det någon dag den här veckan".

Fick även ett "löst" praktikerbjudande på kommunen innan julen. Vanligtvis hade jag tänkt "nej, det blir nog inget med det där, han lät inte så seriös och jag vill inte verka dum som ringer och tjatar". Men imorgon ska jag på möte och förhoppningsvis verkar det lösa sig med praktiken också! Så var inte rädd för att vara lite "påträngande" när det gäller jobbet, det är ju din framtid det handlar om.

Det jag försöker säga är att du kommer aldrig må bra om du inte tar tag i det själv! Man kan inte förvänta sig att andra bara ska få en att må bra om man inte anstränger sig lite själv också (även om det är till stor hjälp att man har vänner som ställer upp i vått och torrt). Många som har det jobbigt tänker "jag orkar inte mer", och det är livsfarligt att sluta tanken där. Det gäller att försöka ta sig ett steg längre och tänka "jag orkar inte mer, nu gör jag något åt det här".

SÅ, det var allt för idag. Blev helt slut av allt pepptalk, är uppenbarligen inte van vid det här. Avslutar, som nästan alltid, med en liten låttext. Bara för att jag har bäst musiksmak i världen.

Då gör vi ett nytt försök. Mitt första inlägg i den här bloggen skrev jag den 16 september 2008. Tror egentligen det började betydligt tidigare än så, men av någon anledning valde jag att radera alla tidigare inlägg.

Anledningen till att jag valde att börja skriva igen är inte för att jag tror att folk har cravings efter att få veta vad jag gör på Ica hela dagarna (även om några enstaka människor, med all rätt, verkar tycka att det är riktigt roligt att läsa om mina kundkonflikter).

För det första älskar jag att skriva. Det är en av få saker jag faktiskt kan säga att jag är bra på. För det andra, så fungerar det lite som terapi för mig. Oavsett hur jag mår så är det skönt att skriva om det. Men jag gör det inte för att jag vill skryta om hur bra det går för tillfället, eller vinna sympati genom att gnälla om hur dåligt det går. Så visst, jag skulle kunna skriva allt jag känner i en hemlig dagbok eller vad som helst. Men jag inbillar mig att det faktiskt finns folk som läser det jag skriver, och förhoppningsvis kan mina små historier, tips, observationer o s v hjälpa någon annan i en liknande situation. Eller så bidrar jag bara till att de blir skadeglada de dagar allt går åt helvete för mig. Oavsett vilket så har jag ju uppenbarligen gjort någon glad.

Det var allt för idag, en liten "introduktion" skulle man kunna säga. Imorgon börjar det på riktigt!

(Men nej, det här kommer inte bara var en "hjälp-dig-själv-rädda-världen-alla-människor-är-fantastiska-blogg". Jag är ingen überkäck Blossom Tainton-wannabe, och försöker inte inbilla mig själv att jag är det. Men det här med att försöka vara en bättre människa sägs vara bra, så jag tänkte ge det en chans. Även om jag för det mesta identifierar mig med typ Courtney Love och Hank Moody.)