Min sjukdom har intagit en ny fas. MS-en har gått över, och jag kan alltså ta mig runt i lägenheten utan större problem. Men min talförmåga är nog snart ett minne blott. Gick som bekant till jobbet idag, men insåg direkt att det var kört. Och mina hostningar varvat med försök att skrika "det går bra i kassa sex också!" har resulterat i att jag varken kan prata eller svälja ner föda. Sjukt dålig tajming med tanke på att våren är på väg och man faktiskt skulle bege sig ut i löpspåret. Men nej, då befinner man sig fastvuxen i sin soffa begravd under filtar och snorpapper. Fresch.