Det har debatterats några gånger angående "Herr Gårman". Att man borde ha en "Fru Gårman". För det första är det idiotiskt, för "Herr Gårman" betyder HÄR Går Man. Därav Herr.
För det andra, hur skulle Fru Gårman se ut? Kjol istället för byxor? Hästsvans? Bröst? Tjena. Kan ni tänka er den könsdiskriminerings-diskussionen?

Alla är muppar.

Blir så less. Sjukgymnasten i torsdags förklarade för mig att jag fortfarande hade lite vätska (förmodligen blod) i knät, och detta var anledningen till att jag fortfarande var svullen och stel. Men det behövde man inte tömma eftersom det skulle försvinna av sig självt snart. Men jag skulle börja göra mina övningar.

Och hur sjutton ska jag kunna göra mina övningar när jag är stel som en döing? Varför kan jag inte få tömma knät igen så jag kan återgå till en någotsånär normal tillvaro? Fuckers, imorrn ringer jag 1177 och gnäller igen.

I’m a total frickin rock star from mars – winning
C’mon bro, I got tiger blood – winning
You borrow my brain and you’re like DUDE, can’t handle it
Win here, win there, win win everywhere

Charlie Sheen - Winning är årets låt. Plus alla låtar från melodifestivalen! Riktigt bra.

Jag gör framsteg. Knät är visserligen fortfarande odugligt, men nu kan jag åtmintone ha foten i marken, till viss del stödja på benet, och det gör i princip inte ont alls längre. Så länge jag inte gör fel rörelser med knät. Men det är sjukt instabilt, och det kommer nog dröja ett bra tag innan det känns hyfsat normalt igen. Men jag gråter inte över det längre iaf ;P

---

Melodifestivalen igår! Bästa finalen på länge om jag får säga det själv. För mig spelade det nästan ingen roll vilket bidrag vi skickar, för jag tyckte alla låtar var riktigt bra! Swingfly var väl minst bra, och Sanna och Linda Bengtzing hade nog inte funkat trots att det var bra låtar. Men Saade var grym och förjänade att vinna, kan dock tycka lite synd om Brolle som förtjänade betydligt fler poäng! Annars är jag nöjd :)

USCH. Bland det värsta jag vet är att gråta inför folk. Speciellt folk jag inte känner. Men idag gick det inte att stoppa. Knät gör inte så fruktansvärt ont, det är mest ostabilt, svullet, stelt och oanvändbart. Men det som gör mig ledsen är känslan av att inte klara av allt själv (jag menar, jag har svårt att be om flytthjälp för jag tycker att jag borde klara av allt själv). Nu kan jag inte ens ta på mig högerstrumpan själv. Förnedring är vad det är, och om jag någonsin blir så dålig att jag måste ha hjälp resten av livet, då tänker jag avsluta misären snarast möjligt!

Men det som gör mig mest ledsen är vetskapen om att pajjar man ett knä så går det inte över på några veckor. Och folks sympati-blickar när jag berättar att det är knät och inte foten som har gått sönder gör inte saken bättre.

Idag var jag bara på praktiken i 3 timmar, sen gick det inte längre. Satt tårögd ungefär hälften av tiden, och det är inte gärna något jag visar upp. Så ikväll ska jag vara hemma och gråta tills det är fysiskt omöjligt att gråta mer, sen tar vi nya tag imorrn!

Number one bachelor in da hoooouse!

Idag när jag kom hem, efter 12 timmar på stationen, var det första jag gjorde att slänga av mig jackan mitt på hallgolvet. Sen tog jag av mig byxorna och glider nu runt i mössa, t-shirt, trosor och strumpor. Till middag åt jag fil följt av en chokladkaka, nu blir det popcorn och Two and a half men följt av Big Brother. Egentligen borde jag bara blir lesbisk, för det kan omöjligt finnas en straight kille i hela världen som skulle stå ut med mig.

Och jag borde ju faktiskt ta illa upp när jag hör någon säga "har du ingen kärring hemma som kan stryka den där?". Men jag bara skrattar.

Med tanke på senaste terminens analys av andra människors sexualitet har jag en teori; Jag är egentligen kille, men vill vara tjej och tänder på killar. Jag är bög?

det där som stör, det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.

Och detta har jag känt ett antal gånger det senaste året. Många gånger har den enda anledningen till att jag stannat kvar på utbildningen varit min underbara klass. Utan den hade jag nog slutat för längesen. Många gånger har jag känt att jag inte har en aning om vad jag håller på med.

Men idag insåg jag att det finns absolut ingenting annat i hela världen jag vill göra än det här. Trots att jag fortfarande, flera gånger per dag, känner att jag har noll koll på saker och ting så lär jag mig ändå något nytt varje dag.