Även om jag låter överraskande positiv nu för tiden så är jag fortfarande mänsklig, tro't eller ej. Jag har minst lika många "downs" nu som jag alltid haft. Men de är inte lika allvarliga nu.

Kollade Californication igår (S05E06, sjukt bra avsnitt). Den serien påminner mig alltid om en speciell person. Saknar min vän och blev såklart lite ledsen (är alldeles för nostalgisk och känslig för mitt eget bästa). Och ja, jag blev bara LITE ledsen för personen i fråga är alltså inte död, som jag kanske fick det att låta... :P

Var med på brottarnas styrketräning idag. Man känner sig lagom kaxig när man blir besegrad i allt av barn i 10-årsåldern. Och lagom gammal när man kommer haltandes med knästöd, kramp i rumpan och knappt kan prata för att man är så andfådd. Det här är början till slutet...

---------
Och nu till lite jobbig läsning.

Strax innan jul tror jag det var, låg jag i min säng och hade verkligen panik. Den känslan har jag inte haft sen gymnasiet, och den känslan är det värsta jag har varit med om. Känslan av att vara rädd för sig själv, att verkligen känna att "jag klarar inte det här längre". Och det var inte ens något speciell som hade hänt, tror bara att jag hörde en låt jag lyssnade på i gymnasiet senaste jag kände såhär, och fick tillbaks samma känsla som jag hade då. Känslan av att vara övertygad om att det inte går längre. Jag kände att jag hade slösat bort två år på en utbildning som leder till ett jobb jag inte klarar av. Jag kände att jag inte ens klarade av att ta hand om mig själv, varken betala räkningar eller laga mat. Jag förstod inte hur jag ens skulle orka ta mig upp ur sängen.
Min största rädsla är nämligen att må som pappa gjorde sin sista tid, och så fort jag får den känslan att jag inte orkar mer, då ger jag upp helt.

Som tur var gick det här över samma natt, men jag kommer fortfarande ihåg hur jag kände trots att jag inte ens är i närheten av att känna så nu. Jag har tagit tag i mig själv, och känner att jag klarar av vad som helst om jag bara anstränger mig. Så till andra som förstår vad jag pratar om; det blir bättre.