Vid sånna här tillfällen kan jag känna att det skulle vara trevligt med en sambo. Har dragit på mig jordens förkylning sen igår, och bara tanken på att ta mig ut till köket och fixa någon form av mat gör mig andfådd och yrslig. Jag fällde till och med en liten tår, för jag tänkte verkligen ett tag att "Jag är forever alone. Jag kommer dö i den här soffan. Min kropp kommer inte få någon mat, och kommer sakta men säker bryta ner sig själv tills jag ser ut som Gollum."

Jag skulle behöva någon som kontinuerligt kommer och sondmatar mig under dagen. Skulle även behöva duscha, så ett spongebath (hade inget bra ord på svenska) skulle vara bra. Bara hela grejjen med att zappa mellan kanalerna på tv (det enda jag klarar av för tillfället) gör ont i armarna, så en Sheldon som kan uppfinna en zapp-maskin åt mig skulle också vara bra.

Fördelen med att vara sjuk är dock att man får äta "bebis-frukost" (frukost man inte tvingar i sig bara för att det är nyttigt). Så jag dumpar alla frön och russin som annars brukar landa i filen, och ersätter dom med hallon. Eller blåbär. Eller båda. Och så dricker jag nog oboy till det.

 

Update: Okej, har analyserat mina symptom och kommit fram till följande: Enorm smärta i övre delen av ryggen. Smärta i armarna, speciellt händerna. I övrigt väldigt svag, inkapabel att få i sig annat än flytande föda.

Slutsats? Lunginflammation kombinerat med plötslig uppkomst av MS. Alternativt någon ny spännande influensa. Med tanke på hur många stall-människor som har handlat på Ica de senaste dagarna tror jag på Hästinfluensa.
Ringde syster och bad henne handla. Funderar på att bygga någon form av bubbel-boy-suit för att hindra omvärlden att infekteras av mitt helvete.