Nu är ett sånt här tillfälle då jag har lust att börja gråta för ingenting. (Egentligen är det ju nånting, annars skulle jag ju inte grina.)
Imorgon måste jag åka in till skolan med ett tåg som går halv tre. Det är inne i Flemingsberg 15.16. Sen måste jag vänta till tjugo i fem för att ha en genomgång på ett referat i 10 MINUTER. Sen får jag vänta på tåget som går hem 17.49, och jag är då hemma 18.39. SKA EN LITEN KOMPROMISS VARA SÅ JÄVLA SVÅRT?

fljftiwehrwuoiehfåoishgjlkadhgwriUHT8W4UR84YHTUAISRGHUB1324KÖ13B-JB MJNEBRM.ABERMTH 4NM5 .54N5NMBVK 5GH3Å4N6YO N4.retgmklwrant lknboi31 bjubkUH9R8432Y4598 GQHYUERHTUMC¨.

Det är vad jag känner just nu.