Vi (jag, Terese, Jonas och Helene) var ju som sagt på "festival" i helgen (jag tyckte inte det var det, men det var ju musik i alla fall). Hur som. Vi hade tagit min bil upp, och av nån anledning börjar jag rota efter nycklarna när vi är på festivalområdet. Dom var borta! Panik. Det enda jag kan tänka är att jag har glömt nycklarna i bildörren, och att någon oärlig människa har sett detta och dragit iväg med bilen och allas saker. Vi slänger oss in i första bästa tunnelbana, Jonas och Helene springer i förväg (jag vågade inte se platsen där bilen skulle stå/hade stått).
Efter ett tag kommer de tillbakaspringade, ger mig en tröstande kram och säger: Therese... DOM SATT KVAR! Jag hade alltså lyckats lämna nycklarna i bildörren, lämnat dom där i ca 3 timmar och lyckats få tillbaks både nycklar och bil.

Innan vi hade hittat nycklarna sa jag att om jag någonsin får tillbaks dom ska jag börja tro på Gud. Idag hittade jag ett röstkort från Svenska Kyrkan bland posten. Jag tror att någon försöker säga mig något.