Imorse ringde det på dörren. Jag blir alltid lika misstänksam, för nu för tiden när det ringer på dörren, helt oväntat, är det ALLTID någon som vill att man ska köpa/gå med i något. Är det någon man känner har den med största sannolikhet ringt på telefonen innan, och då är det alltså inte oväntat.

Hur som helst, när jag öppnar dörren möts jag av orden "BUS ELLER GODIS?!"
(På en måndag? Med en vecka kvar till Halloween? Inte utklädda? Och i Sverige dessutom?)
Jag springer och tittar och upptäcker till min fasa att vi inte har godis hemma. Det enda som är värre än att inte ha godis hemma under dessa tillfällen är att försöka ge barnen frukt, så det alternativet var uteslutet. Jag smyger ut igen, och  erkänner vemodigt att godiset är slut. Vid det här laget börjar jag bli nervös, för barnen har lagt märke till våran kisse som har hittat fram till dörren. Av rädsla för att barnen ska kidnappa kissen, tar jag tag i dörren och börjar försiktigt skjuta igen den. När det är 20 centimeter kvar, dyker ett huvud upp i dörröppningen och säger: MEN PENGAR DÅ?!

NEEEEEEJ!

För att slippa detta missöde igen begav jag mig upp till ica för att inhandla lite billigt, äckligt godis. Bättre det än att bli länsad på sparkontot.

(Vill tillägga att jag faktiskt inte gav några pengar, jag sa vänligt men bestämt att vi inte hade några innan jag stängde dörren.)