Okej, för en gång skull snurrar inte mina tankar runt samma person som de snurrat runt de senaste månaderna. Och på ett sätt är det skönt. För den "nya" personen i fråga har jag haft så många snurrande tankar om tidigare, att jag vet precis hur jag ska hantera dem. Men ändå. Jag skulle uppskatta om mina tankar bara kunde lägga sig och vila nån gång, inte vara på högvarv hela tiden.

Är det bara mig det är fel på? Eller bara tjejer? Eller människor i största allmänhet? För varför vill vi ALLTID ha det vi inte kan få? Varför vill vi ALLTID ha det som vi vet är dåligt för oss? Varför kan vi inte tänka lika logiskt åt oss själva som vi kan göra åt andra? Känner att jag behöver träffa Malin nu, så att hon kan tänka logiskt åt mig. Inte för att jag har något nytt att berätta, hon har hört mig älta det här i 3 år. Men just därför. Och om jag säger "tappad ostbricka, ölspel med absinth och Razorlight - America" så vet jag att hon vet precis vad jag menar. Och därför älskar jag henne.

Men det här är inget jag mår dåligt av direkt, även om inser att det låter så. Jag känner mig som 18 igen när jag känner såhär, och jag uppskattar egentligen alla tankar som inte har med världens sämsta människa att göra. Jag undrar bara varför jag gör såhär Malin? (Men när jag inte har något bättre för mig kl 3 på nätterna så brukar jag sitta och psyko-analysera mig själv, så jag vet mycket väl varför jag gör såhär. Men det är skönt att ventilera sina tankar med någon som kan nicka och säga "and how do you feel about that?")

I have to block out thoughts of you, so I don't lose my head
They crawl in like a cockroach leaving babies in my bed