Just det. När vi sitter i globen och är som mest exalterade över Britney-konserten, hör jag helt plötsligt några bekanta toner som inte tillhör Britney. Jag kryper ihop i sittande fosterställning, skriker som en 10-årig tjej och ropar så att alla inom 15 meters avstånd hör: DET ÄR JU MAAAAANSON! Sweet Dreams spelas upp, och på storbildsskärmarna spelas en... ehrm, kontroversiell film upp, med Britney som mimar till låten i något som liknar en ormgrop. Jag har nog aldrig varit lyckligare.