Jag vill varna känsliga läsare. Följande inlägg innehåller svordomar, självmordstankar och en jävla massa negativitet.
Typ.


Ibland vill jag fan bara dö. Jag är inne i en "Runaway Train-period". Och de som fick äran att uppleva mitt humör på gymnasiet vet att en sådan period är ingenting man tar sig ut ur i första taget.

Jag vill bara flytta till en Robinson-ö, aldrig mer bry mig om någonting och dö gammal på min strand uppäten av krabbor.
Jag vill bli en isbjörnsfadder.
Jag vill skänka en stor summa pengar till någon som faktiskt behöver den.
Jag vill bara göra nåt som betyder något för någon.

Jag vill inte vakna varenda morgon och tvinga mig upp, göra något för att jag måste och dessutom låtsas att jag faktiskt bryr mig.