Vaknade runt kl 6 imorse, med en huvudvärk av det allvarligare slaget. Låg sen och vred mig i ungefär 4 timmar, jag vägrade nämligen att gå upp innan klockan ringde. Huvudvärken belv om möjligt ännu värre i stående position och jag insåg snabbt att jobb inte var något alternativ idag. Och det var tur att jag ringde när jag gjorde, för istället för att börja 13.30 som jag trodde, var tiden satt på 11.30. Jag hade tydligen missuppfattat morgondagen också, men de gör det inte lätt för mig vill jag lova. Jag har svårt att hålla reda på saker vanligtvis, och när man dessutom får 80 % av sina arbetstider uppskrivna på postit-lappar, är det ganska lätt att missa några tider.

Har tänkt att jag ska lura upp syster på stan och handla läkemedel (som jag vanligtvis är emot, men här hjälpte ingen spikmatta), och sen ska jag försöka städa lite igen. Myyycket sakta vill jag påpeka, vill inte att något blodkärl i hjärnan brister. För nu känns det som att det är nära!