Igår var alltså dagen D. Nollning.

Vi började lite lätt (?) med brandbilsputtning. Först fick vi springa bakom brandbilen i lagom fart i ca 300 meter. (Är sjukt dålig på att uppfatta längd, men det borde ha varit nåt sånt.) Sen skulle våran grupp, 6 pers, putta tillbaks den till startpunkten. När detta var slutfört, och hjärtat satt i halsgropen, skulle vi äta muffins. Stora muffins. Jag tar en stor bit, och utbrister "vad fan är det i botten". Något grått, med en väldigt misstänkt konsistens låg längst ner i muffinsen. Okej, champinjoner, det kan jag gå med på. Inte då. DET LÅG SILL I MUFFINSEN. JAG HATAR SILL. Men det var bara att tugga, idissla sillen några gånger, sen var det färdigt.

Efter detta har jag lite svårt att komma ihåg i vilken ordning vi gjorde saker, men det var upplagt såhär:

Varannan station låg på skolan, varannan station låg ca 1 km bort. Och inte nog med att vi var utrustade med fullt larmställ, vi skulle släpa med oss 3 slangpaket, en docka och ett paket med syrgas vart vi än gick.
Och vid varje station matade de oss med Mariekex så vi skulle vara lagom torra och degiga i munnen.

Jag tänker inte dra alla grenar, men jag kan säga att jag har aldrig jobbat så mycket, och aldrig varit så slut i hela mitt liv. Det var en sjukt rolig dag, och våran lediga dag idag är guld värd.

Ikväll blir det innebandy och nollningsfest, på lördag blir det slalomåkning i Sollefteå och på söndag ska vi tjejer ha en liten alla hjärtans dag-middag.

Take care! / Therese