Jag fixar mig inte på morgonen för att jag tycker det är roligt. Det är oerhört tidskrävande och jobbigt. Jag fixar mig till hänsyn av andra.
När klockan ringde imorse drog jag på mig mjukisdressen, och vandrade ut i trapphuset med mitt skatbo på huvudet och mina påsar under ögonen hängandes ner till golvet. Mötte David på vägen upp från tvättstugan, och jag är rädd för att jag kan komma att behöva betala hans terapi i flera år framöver.

Hur som, det är flera timmar kvar tills jag börjar så förhoppningsvis ska jag hinna reda upp mig själv, det kan bli dyrt i längden annars.

Imorrn drar vi till ÅÅÅÅÅREEEEEE för satan!