Jag borde egentligen plugga, men jag har en ovana att prioritera ganska dåligt, så jag skriver här istället samtidigt som jag lyssnar på Volbeat och minns höjdpunkterna från gårdagen. Förbanden var värdelösa med bara massa skrik som man inte förstod någonting av, vilket brukar resultera i att jag bara skrattar åt hela situationen. Jag kände mig ganska felplacerad kan man väl säga.

Men Volbeat var grymma, det var ca 1,5 timmes ren kärlek.

Och appropå det här med att prioritera dåligt; om jag lär känna en kille som är hur trevlig som helst och hur snygg som helst, så kan jag fly i ren panik om han har någon form av tics. Men om han är världens svin, utan tics, då ignorerar jag totalt det faktum att han får mig att känna mig värdelös varje gång vi ses , för jag menar, han är ju perfekt i övrigt. Hm, måste nog gå en prioriteringskurs hos någon betydligt vettigare människa än mig själv. (Och nu menar jag inte att detta händer just nu, men det var bara något jag kom att tänka på.)

NU SKA JAG PLUGGA SKUM.