Lite funderingar på kvällskvisten. Jag kan bli arg på mig själv ibland för att jag har lagt så mycket energi på människor som bara har fått mig att må dåligt. När man är mitt uppe i det kan det kännas som att det är värt att kämpa för. Men i slutändan? Oftast inte ens i närheten. Så istället för att försöka lappa ihop något som är dömt att misslyckas redan från början; släpp taget. Hur svårt det än är så blir det bättre, och det ganska fort.

Lägg istället din energi på de människor som har varit där och pusslat ihop dig under tiden du varit förstörd.
PUSS PÅ ER, NI ÄR BÄST.