Deep shit
Att bara sitta och prata, med en vilt främmande människa. Prata om sådant som är viktigt i livet. Och det är inte huruvida du har den plattaste, största tvn. Eller de dyraste, snyggaste skorna. Utan det är sådant som du kan prata om 50 år från nu, och säga "kommer du ihåg när...".
Jag får höra att jag jobbar för mycket. Vem bestämmer att det är för mycket? Jag älskar mina jobb. Jag får träffa människor. Jag får hjälpa människor. Ibland kan det krävas så lite som att bara sitta och prata om det jag nyss nämnde. Och då gör det absolut ingenting att jag jobbar "för mycket". Jag jobbar för att jag vill göra skillnad.
Och om 50 år kommer jag komma ihåg det där samtalet.
"Hell, I've always been old Ben. Ya' know what though, I don't mind. I mean if my muscles ache, it's because I've used 'em. It's hard for me to walk up them steps now, its 'cuz I walked up 'em every night to lay next to a man who loved me. I got a few wrinkles here and there, but I've layed under thousands of skies with sunny days. I look and feel this way, well cuz I drank and I smoked. I lived and I loved, danced, sang, sweat and screwed my way through a pretty damn good life if you ask me. Getting old ain't bad Ben. Getting old, that's earned."
The Guardian, mycket bra film.
Har du några funderationer?
Trackback
