It's sad 'cause it's true

Nu för tiden skriver folk ALLT på facebook. Och då menar jag verkligen allt. Från tamponger på fel ställen till ungens första steg. Och även gärna hur många gånger man har tränat under dagen. Folk vill ha bekräftelse helt enkelt. På att de är roliga, eller duktiga, eller snygga, eller vad som helst.
 
Men så finns det en till grupp. Som jag TYP tillhör (uppdaterar egentligen lite för ofta på fejjan för att höra hit). Anyway.
 
Vi i den här gruppen hatar dem som uppdaterar allt på facebook. Vi tycker att deras dåliga självförtroende och bekräftelsebehov är patetiskt. Vi loggar bara in på facebook för att "hålla oss uppdaterade". Vi ser absolut ingen vits med att skriva ut allt tråkigt som hänt under dagen. Till exempel "hur långsam tanten i kassan framför är. Och hur hon luktar. Vad hon ska handla. Undrar vad hon ska laga för mat? Hur som helst. Jag är snabbare. Luktar bättre. Och lagar roligare mat."
 
SÅ VILKEN JÄVLA TUR att vi har twitter istället där vi fullkomligt våldtar varandras newsfeed med dessa uppdateringar istället.
 
För då är det ju inte en facebookuppdatering. Då är det en twittring. Och då är det inte alls lika desperat. Och definitivt inte lika jobbigt.
 
?

Har du några funderationer?

Då finns det plats för dom här:


Men först... vem fan är du?

Nu kommer jag ihåg dig!



Mejl, snabel-a och sånt: (publiceras ej)




URL/Bloggadress:




Speak up!


Trackback
RSS 2.0