Idag, den 7/3, kan vara en av de bästa dagarna hittills!

• Gjorde något vettigt på praktiken imorse, för första gången. Nu känns det nästan som att jag vet vad jag har gett mig in på.

• Bästa kusin Erik bytte batteri på min bil (jag vet att det inte alls är svårt, men med min tur kan jag misslyckas med vad som helst). Batteriet passade, och bilen startade på första försöket! Sweet!

• Besökte räddningstjänsten och fick schema för sommaren, så nu är det offentligt och på riktigt! Känns så sjukt bra :) Efter det provade jag på rullbandstestet på 5.6 igen, och det har jag fortfarande kämpigt med. Det som ger sig först är benen, inte konditionen. Nu jäklar blir det hårda benpass i fortsättningen!

• Var ute på en springtur med syster, blev lite vanlig löpning blandat med intervaller på plan mark och i trappor. Orkade riktigt mycket idag (och nu jämför jag bara med mig själv, inte någon annan, för då skulle det bara vara skrattretande...)

• Gick till gymmet, körde lite ben. Trots att jag varit sjukt en längre tid, samt jobbat arslet av mig och inte haft tid att gymma, gick det hyfsat bra. Känner av lite i knät dock, inte kuuuul!

• Fick hem mina kläder som jag beställde för flera veckor sedan. Var lite för optimistisk när det gällde ass-size sist och beställde alldeles för små byxor. Men nu dök de upp och satt som en smäck! (Dvs hang-loose-fit, bästaste!)

• Men det bästa av allt var nog ett oväntat spontansms från Mange (SMO14, för er som är från Flen och annars blir konfunderade över att jag känner en Mange som ni inte vet vem det är). Blir alltid så sjukt glad när vänner hör av sig bara helt slumpmässigt utan anledning, mer sånt! :) Speciellt när man aldrig träffas längre... Och överraskning nummer 2 var att Håkansson (också SMO14. Nämnde jag att det var världens bästa klass?) hörde av sig och skvallrade om att hon eventuellt dyker upp i Flen i slutet av Mars! Jag har sagt det förut, och jag kommer fortsätta tjata om det tills era öron och ögon blöder: Jag har världens bästa vänner.

Ska jag gnälla på något idag är det väl som sagt rullbandstestet. När jag står där på rullbandet tänker jag varje gång; "hur i helvete kan det ens finnas en möjlighet att jag ska kunna klara av det här?!" Men jag kämpar på. Och knät gör ont, det brukar det inte göra. Men annars, VÄRLDENS BÄSTA DAG!