Herregud. London. Vilken underbar stad! Hade blandade känslor innan vi åkte dit, då jag vanligtvis har svårt för storstäder, typ Stockholm. Och London är en vääääldigt stor stad jämfört med Stockholm. Men jag blev minst sagt posivit överraskad! Alla var så sjukt trevliga, så det var svårt att hitta något att bli sur över (förutom när en resa som skulle tagit max en timme istället tog 3 timmar, och vi trillade in på Westlife konserten strax efter kl 20, när den började 19.30... Bara förbandet dock, så vi missade inget viktigt.)

Har hunnit med en massa den här veckan!

• Shopping till förbannelse
• London Zoo (var tvungen att fota varenda orm-akvarium för att försäkra mig om att "Harry Potter-ormen" kom med på bild. Eftersom jag inte fick åka till tågstationen och fota plattform nine and three quarters. Glömde jag säga att jag gillar Harry P?)
• Massa sevärdheter

OCH WESTLIFE. VIKTIGAST AV ALLT. WESTLIFE.

Herregud vad bra det var. Och gud vad jag hatar att anledningen till att vi åkte till London för att se dem var för att det är deras sista turné någonsin. Och den kommer inte ens till Sverige.

Ja, jag grät. Iaf till 5 låtar. Glömde jag säga att jag älskar Westlife?

Älskar att va såhär riktigt supernördig.

 

Och som avslut tänkte jag att vi skulle få titta på en av de vackraste människorna på jorden. Och det är ju inte heller jättetråkigt att han har en grym röst också. (Och för er som är skeptiska så kan ni väl försöka bortse från att det är en Westlife-kille som sjunger, och bara fokusera på att det är en väldigt fin låt? Puss!)

 

 

Tänk att det krävs så lite anstränging för att göra en annan människa glad. Och tänk vad värmande det lilla ordet "tack" kan vara.

Ta hand om varandra, var snälla, ha kul.

---

Åh herregud. Vet inte HUUUR många gånger jag har sett den här videon. Den här gången började jag stortjuta redan vid första bildtexten. Pallar inte mer, godnatt!

Shit pommes frites. Ovanligt många har på senare tiden frågat hur det går för mig med kärleken. Jag har alltid samma svar; "det går inte alls, jag vill verkligen inte och jag har absolut inte tid!"

Varför?

I måndags jobbade jag 14.15-22 på migrationsverket. En dag som denna försöker jag sova relativt länge då jag faktiskt blir ganska trött framåt kvällen annars. Så då blev det inte mycket annat gjort.
I tisdags sov jag jääättelänge, åkte till Norrköping, sprang vårruset kl 19, färdig 19.25 (sprang på 25.25, riktigt nöjd över den tiden faktiskt), åkte hem, duschade, började på migrationsverket 21.45. Jobbade till 07. 15 (bör tilläggas att det är VAKEN natt som gäller där).
Åkte hem, sov ca 3 timmar, upp och jobba på Ica 12-20.

Jag har varit förberedd på den här veckan länge, då jag självmant tagit på mig alla dessa jobbtider och faktiskt känt att det fungerar. Men igår var jag lagom stressad på jobbet då jag inte alls hade hunnit med allt jag borde gjort. Så när Tomas från räddningstjänsten kommer in för att handla kl 17.20 och frågar om inte jag ska börja jobba där 17.30 vet jag med all säkerhet att så inte är fallet, för jag har stenkoll på alla mina jobbtider den här veckan och visste att det stod "Natt rtj 18/5" i min almanacka. Och det gjorde det. Kruxet var bara det att hos dom stod det den 16/5. F-A-N-tastiskt. Men det löste sig, jag stämplade ut på Ica till 19.59, hoppade upp på cykeln och trillade in på räddningstjänsten ca 20.04. (Och för att rentvå mitt samvete så hade jag faktiskt INTE skrivit fel datum, uppgifterna jag hade fått var på den 18/5, sådetså. Nog för att jag är ganska asvirrig för det mesta, men jobbtider är något jag har stenkoll på i 98 % av fallen).

Flen kände nog på sig att jag inte var mentalt förberedd på att jobba natt, så det blev lugnt och jag fick sova hela natten utan ett enda larm. Välbehövligt.

Nu har jag varit hemma i 45 minuter, och om 75 minuter ska jag vara på Ica igen. Till kl 21.15. Röd dag idag också, klirr i kassan!

Och imorgon är det freeeedaaag mmmmmhmhmhmhmhm! Då ska jag bara jobba 8.30-16.30.

Men nu vill jag bara förtydliga att jag faktiskt inte alls gnäller över att jag jobbar såhär mycket. Jag tycker det är riktigt roligt! Men det här är mest ett offentliggörande av mitt val att leva i ensamhet en lång tid framöver. Jag kommer inte ens ha tillfälle att vara en crazy cat-lady, då min katt förmodligen kommer dö av svält och bli uppäten av flugorna på balkongen (som för tillfället iofs verkar ha tagit semester).

SEN ÄR DET HELG.
SEN ÄR JAG LEDIG.
SEN SKA JAG TILL NORRKÖPING.
SEN SKA JAG TRÄFFA MIKAELA.
SEN SKA JAG TILL LONDON.

Hejdå.

Det är tunga dagar för sportvärlden.

Engelsk Speedwaystjärna död.
Norsk forbolsspelare död.
Christian Olsson lägger av.
Norge vinner över Tyskland i hockey med 12-4.
Och Camilla Henemark dejtar hockeystjärna.

Kämpa sporten.

Folk som känner mig vet att jag har en förkärlek till bilar. Speciellt originella, sportiga, gamla eller bara assnygga bilar. Eller ja, allt som inte är typ en Ford Kaa i princip (fötlåt Nattis om du läser det här, men det är en väldigt liten bil...). Så min reaktion som lät något i stil med "VADFANIHELVETEVARDETDÄR?!" när jag fick se detta monster parkerad utanför kastrullhäxorna är inte så jättekonstig;

Efteråt hade jag samma känsla som man har när man har sett en kändis på stan ungefär. Världen var plötsligt lite mer färgglad.

Jaja. Om man jämför med Mikaela så är jag ganska bra på att uppdatera min blogg. Men jag är fortfarande ganska dålig.

I fredags hängde jag lite i Norrköping. Träffade världens bästa Victor, och åt så mycket skit att jag fortfarande hade ont i magen på lördagkvällen. Då blev det tjejhäng med Sofia och hennes vänner, riktigt trevligt! :)

Idag åt jag ännu mer skit, inte lika ont i magen nu dock. Vilket är ett sjukt dåligt tecken, det betyder förmodligen att kroppen börjar återanpassa sig till att bara få i sig onyttigheter. Men lite duktig har jag dock varit, en sväng runt Lida med Sofia och Johanna samt att snabbt axelpass på gymmet gör att det känns lite bättre. Kvällen har spenderats i Sofias och Linus soffa där vi såg Rango, åt ännu mer tårta och bara myste. Och nu när klockan är 22.22, hör och häpna, ska jag ge mig ut på en löptur! Försöker ju vända på dygnet då jag ska jobba mycket natt/eftermiddag den här veckan, så det är den här tiden på dygnet jag hinner göra saker. Inte så roligt kanske, men nöden har ingen lag!

Tjoflöjt!

Ahmagadd. Den här veckan skulle ha varit lugn. Jobb 16-19 i tisdags, annars mest chill. Istället blev det jobb måndag 9-16, tisdag 8-15, onsdag 13-22 och idag torsdag 14.15-22. Mycket nytt, och ganska utmattande att vara glad och serviceminded hela tiden (till skillnad från Ica där jag bara får höra att jag är bitter och trött hela tiden.. ;P). Och att lyssna på massa historier hela tiden gör en ganska mör i skallen.

Men NU är det tamejfan helg. Firade det med att trycka i mig en Marabouchokladkaka (ja, 200 gram...). Ny smak - jordgubb! Fräscht och gott! Imorgon blir det bak-kalas och en tur till Norrpan, som sig bör på en helg! :)

Äsch. Det blev ingen massage. Det blev en cykeltur i regnet till Ica, inköp av tårta och vidare mot jobb på migrationsverket! Sjukt bra födelsedag! :)

För er som gick SMO14; Tänk er att jag gör exakt samma saker som jag gjorde inne på Smältaren. Hänger med sköna människor, dukar fram mat, städar köket och bara tar hand om allt som har med trivsel att göra. Nu får jag jobba med det! Could you ask for anything more? Tveksamt.

Aaah. Big Brother. Fotbad. Jordgubbar. Choklad. Cashewnötter.

Uppladdningen för min 24-årsdag är på topp! Om vädret är bra imorgon tänkte jag starta dagen med en morgonpromenad, lyxfrukost på det, vidare till min välförtjänta helkroppsmassage som jag givit mig själv i födelsedagspresent (nej, jag har aldrig i hela mitt liv fått en riktig massage. Att någon kommer och petar en på axlarna i 2 minuter räknas inte...)! Sen drar jag vidare mot jobb, 13-22! :) Känns som att jag borde bjuda på någon form av tårtliknande tilltugg... Återstår att se!

Och så har vi de här dagarna då allting bara är så sjukt bra.

För att utomstående ska förstå följande inlägg kommer en snabbförklaring om vad jag pratar om (det här är egentligen så oviktigt så det är löjligt, men ändå). Vi ska åka till Kvarsebo i sommar. Där är det fest. Då måste man lyssna på musik. Gänget taggar till detta genom att bygga upp playlisten med sjukt stort P!

Inom loppet av bara några timmar har jag nu fått två påhopp angående min musiksmak och mina val av låtar på Kvarsebo-spellistan på Spotify. Nu bör jag nämna för den som inte har förstått det, att min musiksmak är mitt liv. Att säga att jag har dålig musiksmak är som att onödigförklara mina 24 år här på jorden. Eller säga till Peter Siepen att han klär sig alldeles för extremt. Och eftersom jag är dålig på att ta onödig kritik (speciellt när jag tycker att folk har fel och inte fattar ett piss, vilket är i 99 % av fallen), men samtidigt försöker göra alla nöjda och glada, har detta händelseförlopp tre utvägar;

Den vuxna, vilket betyder att jag tar bort låtarna som folk inte förstår sig på och nöjer mig med att lyssna på min awesome musik i min ensamhet när ingen annan är med.

Den barnsliga; jag lägger dit ÄNNU FLER låtar som jag vet att folk inte uppskattar. Takida, Jimmy Jansson och typ Shirley Clamp brukar falla under den kategorin (och då gillar inte ens jag Shirley Clamp, men är beredd att offra mig bara för att vara extra barnslig och få de andra att lida).

Den tjurskalliga; jag gör en egen playlist och sitter med spotify i mobilen under hela veckan.


Jag började med att försöka vara vuxen. Men jag är egentligen ett tjurskalligt barn, så bli inte förvånade om det inom en snar framtid börjar trilla in låtar som går något i stil med "gung-gung-gunga...". Sen har jag hjärntvättat hela gänget till Jimmy Jansson-dyrkande bitches!

Puss på er, ses i stugan ;)